Bosse Bolldoktorn

-Varje boll kostar föreningen en tusenlapp. Jag ser pengarna framför mig när jag letar upp dem. Hittills har vi alla kvar här nere, berättar Bosse om sysslan som tar vid när ingen spelare behöver behandlas. Solen värmer skönt över Gran Canaria vid lunchtid. Det är veckans enda träningslediga dag och Bosse slår sig ned på stenpiren vid Amadoresstranden för att berätta om sin dubellroll. Förra året kom Bosse tillbaka efter ett uppehåll på tre år. Han ingår i IFK:s rehabteam under "Gädda" Hanssons ledning. I teamet finns också två läkare och en sjukgymnast. Bosse stortrivs med sitt halvtidsjobb hos IFK. -Det är få förunnat att vara med så här. Att vara med spelarna håller mig ung i huvudet. Det är jättebra, säger han och blickar ut över det glittrande vattnet. Bosses lägerliv är ett krävande allt-i-allo-jobb. -Vi börjar halv åtta på morgonen och slutar ibland strax före elva på kvällen. Det är inget latmansgöra. Spelare ska behandlas före träning, under, mellan och efter. Det ska knådas, ultraljudbehandlas, tejpas och plåstras om. Rehabteamets uppgift är att hålla Mats Jingblad med träningsdugliga spelare hela tiden. "Höll på att slå ihjäl mig"
Under träningarna har Bosse en annan uppgift när bollarna flyger ut från planen. Då behöver materialförvaltare Lennart Linder hjälp. -Härom dagen fastnade jag med foten och höll på att slå ihjäl mig, berättar Bosse om letandet i den steniga flodfåran bakom planen utanför Maspalomas. Genom åren har han trampat bland taggtråd, ormar, spindlar, ödlor, myror och hundar. -Och arga gubbar som varit så förbannade när de fått in bollar vid sina villor. På Cypern hämtade han en boll högt upp i ett träd för åtta år sedan. -Nog var det tio meter upp och väldigt tunna grenar. Jag skulle kunna skriva en bok om allt som hänt. Hund med fradga i munnen
I La Manga jagade han mopedburna tonåringar som norpade bollar. -De var så trevliga först. Sedan stack de med en boll. Jag hängde i pakethållaren och fick nästa stopp, men han klarade sig undan. Två bollar försvann på det sättet. Uppe i bergen här på Gran Canaria försvann bollarna kilometervis ned. -Vi fick åka ned i en by i dalgången och fråga efter dem på en kafeteria. Vi fick nog tillbaka alla. En gång klättrade Bosse över ett staket för att hämta tillbaka en boll, men han kom snabbt tillbaka. -Jag mötte världens hund, en blandras med fradga i munnen. Jag gick runt, ringde på och bad gubben hålla i hunden så jag kunde hämta bollen, berättar han. Dy upp till hakan
Hemma på Himmelstalund kunde det ha slutat illa en gång när en boll åkte ned i Motala Ström. -Den flöt iväg och kom in till strandkanten. Jag fick tag i den, men sjönk ned i dyn, ända ned till hakan. Det var svårt att komma upp. Men bollen hade jag, berättar Bosse och skrattar. -Du vet, det är 30000 kronor ute på planen. Det är mycket pengar för föreningen. Under letandet måste han alltid vara på sin vakt om spelarnas hårda satsningar för att imponera på tränarna kräver tillsyn. Bosse är tacksam för att vara en del av det allsvenska teamet. -Vi är ett jättebra team. Jag hoppas kunna dra mitt strå till stacken, säger Bosse Almkrantz.

Bosse Bolldoktorn

När bollarna viner över målet får Bosse Almkrantz bråttom. Då byter IFK-massören skepnad och blir bolljägare.