– Jo, för att vara med familjen och vänner Det är det julen är till för, säger 23-åringen till Sporten.
Han har just avslutat en makalös höstsäsong. SM-guld, prisad som seriens bästa mittfältare och succéinsats i landslaget mot Ryssland.
Dagarna före jul berättar han om sin största framgång hittills.
– SM-guldet är det största, absolut. När vi vann ligan med Midtjylland i Danmark hade jag varit skadad och spelade bara tio-tolv matcher och med U21-landslaget hade jag varit delaktig på vägen fram, men spelade inte när vi vann EM-guldet.
Trots ett stort försprång blev det ändå stor dramatik in till sista allsvenska omgången.
– Det kändes som vi hade kontroll och skulle vinna ganska klart. Vi tappade några matcher och Norrköping gick nästan rent de sista matcherna. Det blev lite kniven mot strupen och nervöst.
Han var avstängd i sista omgången och fick följa avgörandet från läktaren i Kalmar.
– Klart att det var nervöst. Men vi hade bara förlorat en enda match, på bortaplan mot Norrköping. Så det skulle mycket till för att vi skulle torska i sista.
Det stora hotet om guldet kom just från "Peking", där Kristoffer fått sin fotbollsgrund.
– Ja, hehe, jag ska inte ljuga. Klart att för mig var det väldigt speciellt med allt vad det innebär. Det är lite typiskt också att det skulle vara så. Kul för hela allsvenskan, även om det inte räckte till slut. De gjorde det jäkligt starkt på slutet.
Finns det kvar några Norrköpingskänslor i bröstet?– Klart att man har kvar lite, dels eftersom man känner många, spelare och ledare när man är född och uppväxt där liksom. Sen när man byter klubb och har varit två år i AIK så finns inget annat. Det är mer folk runt omkring och fans i Norrköping som kanske tänker på det mer än man själv gör.
– Det var väldigt speciellt första gången vi mötte IFK, såklart. Allt blir lite vana. Det blir mindre och mindre om man säger så.
Hur var guldkänslan efteråt?– Först var det lättnad att vi hade lett serien så länge och klarade det. Sen blev det lite glädje och efter det lite stolthet och när man verkligen fattar det lite eufori och allt sånt.
Kristoffer Olsson klarade sig undan skador och spelade 29 av 30 allsvenska matcher under året, medan AIK drabbades hårt av skador.
Efter guldet fick Kristoffer sin stora chans i Janne Anderssons landslag. Han fick starta på mittfältet mot Ryssland i Nations League.
– Jättekul att få chansen i en tävlingsmatch. Det var kul att få göra det bra och visa att man håller på den nivån.
Kommer du att behålla den platsen?– Klart att jag hoppas på det och att jag stärkte mina aktier. Det kändes som jag kunde bidra med ganska mycket. Det gäller att göra det bra i sitt klubblag och fortsätta jobba på.
Efter nyår fortsätter det med landslagets januariturné till Qatar.
– Det är alltid najs att åka på de lägren. Det är en fin start på säsongen.
Han får träffa många gamla kompisar från Norrköpingstiden.
– Ja, det är kul, det visar på att man har gjort något bra i Norrköping.
Nu ryktas om nya utmaningar, att Kristoffer kan bli en kanonaffär för AIK till någon storklubb.
– När vi vunnit serien kommer det alltid andra klubbar som är intresserade. Med AIK som är så stor klubb ryktas det väl lite extra också. Det visar väl att man gjort något bra. Jag ser det bara positivt. När det dyker upp något konkret får man ta ställning till det och se vad som är bäst för mig och hur AIK känner. Jag sitter väl ändå ganska lugnt i båten, men man vill alltid se hur lång man kan nå.
Kan du se dig själv som spelare i exempelvis ryska FC Krasnodar?– Skulle det bli konkret får man ju ta det då. Det som skrivs får man ta med en nypa salt. Allt kanske inte alltid är sant. Om det skulle vara ett steg uppåt och väldigt mycket bättre än AIK på flera plan, så klart är det intressant. Mer än så vill jag inte säga nu. Jag trivs otroligt bra i AIK och har två år kvar på kontraktet. Det ska till något väldigt mycket bättre för att jag ska lämna.