Adam Ramstedt fick sitt MVP-pris och svarade med 20 poäng, 15 returer och 3 blockar i andra finalen.
Guldgreppet är kopplat efter 66–65 i den andra SM-finalen.
Adam Ramstedt rev ned den sista returen, drämde bollen i golvet och skrek ut sin glädje tillsammans med 3 023 åskådare i Stadium Arena.
Borås var där. Borås hade ett skott för matchen med sekunder kvar – men Ryan Logans trea blev för kort. Förmodligen borde gästerna ha vunnit. För Norrköping Dolphins var, ärligt talat, inte särskilt bra i den andra finalen.
Efter slutsignalen, när segerjublet lagt sig, stod Mikko Riipinen för ett ögonblick ensam på parketten och stirrade på statistikbladet.
Undrar om han trodde sina ögon?
I den första finalen visade Dolphins hur laget kan dominera på en bra kväll. Om Dolphins också kan vinna när laget spelar iskall offensiv basket i tre perioder – hur ska Borås då plocka fyra av de fem kommande mötena?
0–2 i matcher vänder ju knappt något lag. Sedan basketligans finaler började avgöras över sju matcher har det toppseedade laget med hemmaplansfördel gått upp i 2–0-ledningar sju gånger. Endast Södertälje har lyckats vända ett sådant underläge. Och då får man gräva sig ända tillbaka till 2005 för att hitta det undantaget.
Så Henrik Sonko visste vad Borås hade framför sig – och coachade laget därefter. Han justerade sin startfemma efter knocken i den första finalen, lyfte in Jarred Godfrey och skar bort nästan alla minuter för Ludvig Johansson.
Men ännu viktigare var förändringen som Sonko inte behövde göra. Ryan Logan, som vrickade foten i onsdags, kom till spel och visade vägen med sitt poänggörande när både Godfrey och Ibi Watson hade svårt med effektiviteten. Logan spelade över 33 minuter på en fot som inte kan ha varit hundra, och kanske var det inte så märkligt att det där sista skottet inte orkade fram.
Ryan Logan kom till spel och var en av Borås bästa spelare. Men det räckte inte till en seger mot Norrköping.
Norrköping? Det här var inte samma lag som rivstartade finalserien.
Kanske gick det för enkelt tidigt i matchen. På någon minut skaffade sig hemmalaget 14–6 efter ett fyrapoängsspel av Nathan Dawit och en kraftfull Adam Ramstedt-dunk. Sedan tappade Dolphins all rytm.
Att skottprocenten skulle komma ned på jorden igen var väntat. Men det regerande mästarlaget stod för en chockerande svag första halvlek. Defensivt var det okej, absolut. Offensivt kunde knappt någon stoppa i bollen.
Marcus Tyus, Issac Vann och CJ Penha syntes inte till. Felix Terins och Tim Schüberg tog skotten, men utan precision. Adam Ramstedt höll laget vid liv och dominerade matchen igenom, men ligans MVP var alldeles för ensam i den första halvleken.
Något behövde hända.
Det dröjde.
Men det började med just Tyus och ett spel som gav gnistan till vändningen.
En knapp minut in i fjärde perioden slog Vann en felpassning och sjönk ihop i stället för att springa tillbaka. Tyus jagade ikapp och blockade Borås Chris McKnight.
Där visade veteranen ledarskap – och att inget spel eller någon match är över för det här laget. Defensiven ger alltid laget chansen och man har kvalitet för att avgöra när allt står på spel.
I fjärde, när hemmalaget kröp närmare, gick det att ana vad som var på väg att ske. Publiken kände det. Och arenan började koka. Marcus Tyus fortsatte med avgörande defensiva spel i fjärde perioden och började till slut sätta sina skott. Inte minst trean från hörnet som stängde matchen i slutminuten.
Borås måste nu göra något som ingen lyckats med på nära 20 år.
Det är svårt att se hur.
Även på en dålig dag är Dolphins lite för bra.
Henrik Sonko och Borås har en rejäl uppförsbacke. Senast ett lag kom tillbaka från underläge med 0-2 i en final var 2005.