Dolphins missade, missade – och missade under den första halvleken.
Distansskott, straffkast, enkla lay ups, returer som skulle läggas i eller försök till dunkar.
Det mesta gick snett.
Kändes det i alla fall som.
Det var osynkat hela vägen från lagkaptenen och spelfördelaren Tim Schüberg till centern Adam Ramstedt.
Medan Borås-amerikanen Elyiah Goss och store William Guténius gjorde nästan allt rätt.
Som mest ledde Borås med nio poäng, 41–32.
Fyra skott senare var det 41–44.
Pang, pang, pang, pang – Hugo Bergström, Adam Ramstedt, Jackson Rowe och Brandon Tabb.
Tolv poäng på 1,49 och matchen var vänd.
Och mer eller mindre avgjord.
För redan efter drygt tre minuter i andra halvlek tvingades Borås-coachen Henrik Svensson ta time out – vid sju poängs underläge.
Kände att matchen var på väg att glida hans lag ur händerna.
Det hade den också gjort.
Borås gjorde det bra på torsdagskvällen; sköt vasst, var aggressivt och rätt oborstat under korgarna och försökte till och med hålla samma tempo som mästarlaget.
Just det kanske var problemet.
Matchen blev förvisso mer underhållande, men att göra det mot laget med det i särklass bredaste spelarmaterialet och som inget hellre vill än att löpa tills motståndarna blir blå av trötthet kan nog kallas för en självmordstaktik.
Det blev 15:e raka – och "bara" åtta matcher är kvar innan just Borås kan vara av med ligarekordet på 22 vinster.
Fast laget i knalleland har nog en hygglig chans att behålla det där rekordet.
För när Dolphins käkat upp ett formsvagt Jämtland till söndagens middag inför ett kokande Stadium arena och därmed säkrat grundserien kommer mästarna få svårt att samla kraft för att vinna alla de fyra de sista matcherna efter VM-kvaluppehållet.
Södertälje, Luleå, Köping och Umeå är kvar på schemat – och åtminstone de två första lagen har mycket att spela för.
Samtidigt.
Det måste vara oerhört frustrerande och jobbigt att vara motståndare till den här versionen av Dolphins.
Laget har efter Adam Ramstedts comeback inga direkt svagheter, självförtroendet är snuskigt starkt och inte ens under sina sämsta stunder blir laget värre skadat än en lite stukning.
Det har en del med känslan av osårbarhet att göra.
För Mikko Riipinens Dolphins ger den där långa sviten en trygghet, en spänd bröstkorg och rak rygg och det finns en stark tro på varandra efter alla goda resultat.
För motståndarna ger vetskapen om den styrkan tvivel, oro och böjda huvuden när matcher drar ihop sig till avgörande.
Att skotten – som de gjorde för Borås – går ringkant ut handlar inte om tillfälligheter utan om osäkerhet och trötthet.
Dolphins kör helt enkelt slut på även skickliga motståndare.
Och har alltid flera som på kö för att bli matchvinnare.
I går hette de Tabb och Rowe.
Brandon Tabb (23 poäng) behöver varken tid eller utrymme för att hitta rätt med sina trepoängare från många olika platser på planen.
Han är en skarpskytt i samma kategori som några av de allra vassaste i Dolphins-historien.
Bäst att inte nämna några av dem vid namn – ingen glöms.
Att Jackson Rowe, med 21 poäng, nio returer och åtta assists, är på väg att utmärka sig som ligans bäste spelare blir allt mer tydligt.
Hans succé i Sverige har till och med uppmärksammats i Kanada – han är uttagen till landslagets VM-kval i Dominikanska republiken nästa vecka.