Paulius tillsammans med sonen Lucas, som själv har funnit intresset för basket.
När Norrköping Dolphins ledarstab presenterades inför säsongen var den stora rubriken att Mikko Riipinen stannade i herrlaget. Desto mindre rampljus hamnade på den långe, men tämligen anonyme, litauern Paulius Dambrauskas.
33-åringen kom till Norrköping sommaren 2022 efter att ha avslutat säsongen skadad i Italien. Då ville Paulius och hans familj hitta lugn och ro i livet, där valet föll på Sverige.
Familjen i fråga är Dolphins förra guldhjälte Tanya Massamba och deras femårige son Lucas.
– Vi träffades första gången i samband med en universitetsmatch i Sydkorea, 2015, berättar han.
Har Lucas redan kommit in på basketspåret?
– Han har börjat spela knattebasket på söndagar i Dolphins. Men just nu är han mest intresserad av att leka med sina leksaksbilar hemma. Han tycker basket är kul, men ännu inte lika roligt som jag tycker att det är.
När Paulius flyttade till Sverige hade han precis avverkat sin 15:e säsong som professionell basketspelare och tänkte knappast att det skulle bli slutet på karriären.
Men så blev dessvärre fallet efter att elva månader av rehabilitering inte lyckades få bukt på problemet i knäet.
– Jag hade hoppats på att kunna spela i Dolphins och fick god hjälp av både Micke (Stenbom, Dolphins fystränare) och Kevin (Taylor Lundgren, tränare för både dam- och herrlaget) under min rehabperiod. Det är jag väldigt tacksam över. Men jag kände aldrig att knäet blev detsamma. Jag kunde varken röra mig eller hoppa som jag ville, vilket var ett krav för att kunna gå fullt.
Proffskarriären inleddes som tonåring hemma i litauiska Vilnius i slutet av 00-talet. Något år senare stötte han på Dolphins i baltiska elitdivisionen.
– Det var väldigt länge sen, men också den enda gången som jag har mött Dolphins. Om jag minns rätt spelade Mikko i laget då, skrattar Paulius.
Tanya Massamba, som 2013 var med och vann SM-guld med Dolphins.
Det blev spel i inhemska högstaligan, utlandsäventyr i Polen, Frankrike och Italien – samt meriter från alla de stora Europaturneringarna.
I Sverige tog han sitt första civila jobb hos Dolphins sponsor K3, därutöver levererade han matkorgar åt företagen.
Vid sidan om det klev han in och började hjälpa till i föreningens U16-lag, innan han inför den här säsongen blev tillfrågad att ta över reservlaget i division 1 samt bli en del av herrlagets tränarstab.
– Jag är väldigt tacksam över att Mikko ville ge mig chansen.
Hur har din roll förändrats sedan Mikko Riipinen lämnade för Tyskland?
– I början av säsongen jobbade jag deltid och kom då hit så ofta som jag kunde. Men sedan Johs (Andersen) tog över huvudansvaret har jag fått ta över det han gjorde tidigare. Alla videoinstruktioner med spelarna inför match och alla råd från bänken.
33-åringen har fått ta större ansvar efter Mikko Riipinens flytt till Tyskland.
Hur är du som tränare?
– Allt är fortfarande väldigt nytt för mig. Det är en stor skillnad på att spela basket och att coacha det. Just nu är mitt ansvar att scouta matcher och hjälpa övriga ledare med matchplanen, men det finns fortfarande mycket mer att lära för att hitta mitt sätt att coacha.
Vem är Paulius Dambrauskas utanför basketen?
– Ärligt talat har jag inte haft så mycket fritid sedan jag kom till Norrköping. Jag börjar dock få mer och mer vänner här, sen har jag såklart spelarna och ledarna i laget som jag känner väldigt bra. Jag spenderar dock mycket tid i arenan, och när jag inte är här vill jag ägna den tiden hemma med min familj.
"Drömmen är att få ta på sig guldhatten efter säsongen", säger Paulius Dambrauskas.
Vad drömmer du om?
– En av mina drömmar har varit att få återvända till basketen efter skadan. Den drömmen är uppfylld i och med rollen jag har nu. Jag har spelat basket i många år, i bra ligor och bra lag, men jag har aldrig vunnit något. Drömmen är att få ta på sig guldhatten efter säsongen, säger han och spricker upp i stort leende.
Kan du se den bilden framför dig?
– Det är allt vi strävar efter. Vi har en väldigt stark spelartrupp som strävar efter samma mål. Som spelare tillhörde jag nog aldrig ett lag med den här framåtandan. Vi ska bara fortsätta på det vi har byggt upp och mot det enda målet som är i sikte: guldet.
Dambrauskas önskar en framtid i Dolphins.
Tränarkarriären är hittills ung, men den har redan hunnit ge mersmak för att ta ytterligare kliv i rollen – exempelvis som huvudtränare.
Även om Paulius Dambrauskas i samma mening manar till lugn och gärna tar en säsong i taget.
– Just nu fokuserar vi på att avsluta med ett SM-guld, längre fram än så vill jag inte tänka. Vi är trötta på att flytta omkring så just nu hoppas jag få stanna i Norrköping och Dolphins så länge som möjligt.