Få sporter blir lika intensiva när det står och väger som basketen. Det nya Dolphins vann förmodligen ganska många hjärtan när man stred in i slutet hemma mot Nässjö.
Tvingade fram en förlängning, höll på att avgöra där men fick slita i en andra förlängningsperiod innan matchen var över.
113–109.
Och både ett lag och en publik som slitits mellan hopp och förtvivlan.
– Det var en lång match, jag vet inte ens vad klockan är, sa Anes Zekovic och vände sig upp mot väggen för att kolla tiden.
Det var han som fick äran att sätta de två sista straffkasten med 1,6 sekunder kvar. Det var först där och då som matchen till slut var avgjord.
– Det var så roligt att spela, båda lagen satte tuffa skott. Vi gjorde en sjuk jäkla comeback på slutet, sa Zekovic och pustade ut.
Nässjö ledde med 90–82 med bara någon dryg minut kvar av ordinarie tid. Men Dolphins i allmänhet och lagkaptenen Tim Schüberg i synnerhet hade inte gett upp. Laget slet sig ikapp och hade 94–94 och straffkast med sig med några sekunder kvar.
Schüberg missade dock det och matchen gick till förlängning.
Där hade Dolphins också greppet men nu var det Nässjös tur att komma tillbaka. Men efter ytterligare fem minuters spel var det till slut avgjort.
Är ni laget som aldrig ger upp?
– Vi vill att man ska känna igen oss på det sättet. Vi spelade dåligt i den första halvleken och visade inte så mycket energi där. I andra var det mycket bättre och även i de båda förlängningarna. Speciellt defensivt, sa Anes Zekovic.
Var du lugn när du fick de sista straffkasten?
– Jag sköt många straffkast innan, då känner man sig lugn. Jag hade bra självförtroende.
Efter premiärsegern hemma mot Umeå föll Dolphins borta mot Wetterbygden i tisdags. Nu blev det på nytt en seger inför 1 013 personer i Stadium Arena.
– Vi vill vinna alla matcher men jag tycker att vi ska vara rätt nöjda med det vi har gjort hittills. Sedan dag ett har vi tagit enorma kliv, jag hoppas att vi kan ta ännu fler genom att jobba tillsammans.
Anes Zekovic är en av de som är kvar när laget byggt nytt. Han får ett större ansvar den här säsongen och gillar rollen.
– Absolut. Jag är fortfarande ung men det här är mitt femte år. Vi har många unga så jag försöker lära ut det jag själv har lärt mig av de äldre. Det är jättekul, sa Zekovic medan Queens "We are the champions" dånade ut högtalarna.
Mästare kanske är att ta i, men coachen Mikko Riipinen höll inte igen på berömmet till sina spelare.
Han sa:
– Det låter klyschigt men all heder till killarna. De är monster mentalt och är inte rädda för någon. Om man kollar poängfördelningen är det många som gör poäng och på olika sätt också. Vi har massor att jobba på när det gäller kommunikation i försvar och sådana grejer men det är mycket hjärta och känslor nu. Man kan säga att vi ska jobba på det här och det här, men just idag är de här mina kungar.
Riipinen var inne på att segern inte bara betydde två poäng i tabellen utan också mycket med tanke på hur den kom till.
Att laget fick slita, vända och vinna på slutet.
– Man pratar i idrottsvärlden om att man måste bli som en familj. För att bli det behöver man gå igenom saker tillsammans. Antingen jobbiga saker, och det hoppas jag inte att vi behöver, eller också ansträngande och tuffa saker som man tar sig igenom. Det gör vi här, det ger oss inget gratis i fortsättningen men vi kommer ha med oss det här, sa Riipinen och fortsatte:
– Jag är jättenöjd med alla spelare men jag skulle ljuga om jag inte sa något om Tim (Schüberg). Tim var stor innan, men i den här matchen tog han nya steg i att vara en av våra större spelare.
