Det är två skolor, och därmed två klubbar som det står mellan för Ida Jonsson Ojala. Det ena alternativet skulle se Norrköpingsdottern återvända till Dolphins. En klubb hon inte representerat sedan 2021.
Efter tre år på andra sidan Atlanten är Ida Jonsson Ojala sedan mitten av maj tillbaka i Sverige, och tillbaka i Norrköping. Två år på Capilano University i Vancouver följdes upp av ett år på University at Buffalo – belägen sex timmar med bil från New York.
Från början var tanken var att hon skulle spela kvar i Buffalo även över nästa säsong, men så blev inte fallet.
– Efter det här året kände jag mig lite klar med Nordamerika och var redo att komma hem, säger Ida Jonsson Ojala.
På vilket sätt kände du dig klar?
– Delvis trivdes jag inte speciellt bra under mitt år i Buffalo, men sen längtade jag också hem för att träffa familj och vänner, samtidigt som jag ville börja plugga i en svensk skola.
Varför trivdes du inte bra?
– Det var inte bara jag som inte trivdes. Miljön där var annorlunda och det var lite strul med coacherna. De var rätt tuffa, och gick ofta över gränsen med saker de sa till mig och mina lagkamrater. Deras beteende mot oss gjorde att många i laget mådde väldigt dåligt. Det var mentalt tufft. Motivationen att fortsätta gick ner eftersom man inte mådde så bra. Det blev för mycket.
Hur betedde de sig?
– Alltså, självklart blir man bestraffad om man inte gör rätt. Men ibland kunde vi vinna en match och ändå ha straffträning dagen efter. Att de mobbade oss kanske låter grovt, men det kändes ofta som de valde en person att hacka på och säga grova saker till. Man blev bestraffad hela tiden även fast man inte gjorde något fel, och efter ett tag blev det ganska jobbigt. Hemlängtan som kom sista terminen hjälpte inte heller. Då kände jag att jag lika gärna kan åka hem nu och spela här i Sverige.
Nu väntar studier på ekonom-programmet för 21-åringen. Då hennes amerikanska studier inte räknas här måste hon läsa om allt.
– Jag hoppas att en eller två kurser kan omvandlas, men det vet jag inte förrän jag har kommit in, så det är lite struligt.
Vart basketkarriären sedan går vidare, beror på vilken skola hon kommer in på.
Var det självklart att skolan skulle diktera var du spelar basket och inte tvärtom?
– Just nu känner jag så. Jag vill bara bli klar med skolan och ha en utbildning. Men jag har haft kontakt med två klubbar som befinner sig där jag kan gå i skolan, och jag känner positivt för båda.
Den 21-åriga forwarden valde att inte stanna ännu en säsong i Buffalo, då hon inte mådde bra i den miljön.
Det ena alternativet är Linköpings Universitet – och Norrköping Dolphins.
– Kommunikationen mellan mig och Dolphins har varit bra, men jag kan inte säga för mycket nu.
Är känslan att du har en plats i nästa års trupp så länge som du kommer in i Linköping?
– Ja, det kan man säga. Jag får veta nu på torsdag hur det blir, så nu går jag nervöst och väntar.
Är det vad du hoppas på?
– Jo, men det skulle vara skönt att vara nära hemmet, men vi får se vad skolan säger. Jag kommer vara nöjd oavsett vilket av alternativen som det blir.
Forwarden vill inte avslöja vilken skola eller klubb som det rör sig om i det andra alternativet.
Enligt henne själv är det en helt annan spelare som nu är tillbaka i Sverige, jämfört med den 18-åriga tjejen som lämnade.
– Jag har vuxit mycket i mitt spel, blivit rörligare och kan vara på fler positioner än förut. Jag har dessutom blivit mer självständig och mognare som person. Man lär sig ganska mycket av att bo så långt hemifrån under en längre tid. Man möter utmaningar man inte skulle mött hemma och finner sig själv på ett annat sätt.