Glädjen när titeln var i hamn. Daniel Love, Pierre Hampton och Shane Hunter jublar efter slutsignalen.
Han har missat två SM-guld med Jämtland, med flytten tillbaka till Norrköping fick Pierre Hampton till slut uppleva det han har kommit hit för.
Ta emot sin första medalj och fira sin första titel.
– Fantastiskt. Det har varit så lång tid nu där jag bara har sett det där, ursäkta språket, jävla silvret. Det är otroligt skönt nu, tacksamt. I Sverige är det här första guldet. I England har jag tre i rad men här har jag bara varit i final två gånger, sa forwarden som upplevt guldfirande med Leicester Riders utanför Sverige.
Skönt att äntligen spräcka det på hemmaplan?
– Absolut. Det är anledningen till varför man är här.
Varför vann ni det här över två matcher?
– Vi har ett djupt lag och jag tycker att vi genomförde det vi har pratat om på ett bra sätt, vi spelade med hög intensitet. Vi hade pratat om deras försvar och hur vi skulle göra poäng mot dem. Sedan var vi verkligen väldigt hungriga, sa Pierre Hampton som tyckte att nya coachstaben tagit på ett bra sätt efter att Mikko Riipinen lämnat klubben.
Och hade en skön känsla i att man kunde hålla i segersviten trots skiftet på coachbänken.
– Samtidigt spelar vi för oss själva, för klubben och för staden. Det är grabbar här som har gjort det förut. Johs (Andersen) har samma filosofi och har samma tanke. Det är mycket som är samma. Jag känner att Johs har vuxit in mer och mer i skorna. Det är nytt för honom och nytt för oss och där tycker jag att alla har gjort ett jäkligt bra jobb.
Hur ska ni fira?
– Jag vet inte faktiskt. Jag har inte planerat något själv. Jag ville bara få den här matchen klar först.