Firandet efter slutsignalen och prisutdelningen i Stadium Arena.
78–77 slutade den andra finalen i svenska cupen. Jämnare än den första som Dolphins vann med 95–74 i Luleå i tisdags och skapade sig ett överläge som man kunde spela på i returen.
Det var aldrig nära att vända – även om Luleå gav det en ärlig chans.
När slutsignalen ljöd kunde hemmalaget plocka fram guldtröjorna, kepsarna, skumpan och lyfta en ny buckla. Den sjunde i rad för klubben. Den första för coachen Johs Andersen som fick ta över huvudansvaret hastigt och lustigt när Mikko Riipinen fick sin chans i Bundesliga för några veckor sedan.
Efteråt stod han med medaljen runt halsen och tog in allt i Stadium Arena.
– Det känns bra, sa han. Många har frågat mig hur det är att vara huvudansvarig coach och ärligt talat så känns det på samma sätt som när jag var assisterande för vi gör det här tillsammans. Vi gör det av samma orsaker och vi gör det för Norrköping. Jag har så mycket hjälp. Paulius (Dambrauskas) lägger allt jobb som han gör, Kevin (Taylor Lundgren) har ett heltidsjobb med sitt lag och hjälper till här också. Micke (Stenbom) med fysträningen och ledarskapet. Det är så många runt omkring. David (Bergström) också.
Mikko Riipinen tog sex raka titlar innan han lämnade, det skulle kunna vara en press att ta över?
– Det är en press men också cred till det han har gjort. Vi ska ta det vidare. Det är en väldigt stark kultur och en stark grund som han har byggt. Det hjälper oss mycket.
Hur ska ni fira?
– Det blir lite firande nu. Men vi har också match på tisdag, svarade Andersen innan laget samlades i restaurangen i hallen för fortsatt guldfest.
En stillsam sådan.
Vad säger du om matchen?
– Upp och ner. Vi visste att det skulle bli tufft, Luleå ville komma tillbaka från den första matchen. I dag var det mer struligt för oss. Jag är glad att vi genomförde den som vi gjorde och vann, det var det viktigaste.
Daniel Love är ny för säsongen och fick fira första titeln med Dolphins.
Lite vid sidan av det stora firandet på planen stod klubbdirektören David Bergström. Han hade fått på sig guldtröjan under kavajen.
– Klart att det är bra nu, sa han.
– Men man får vara väldigt försiktig, det kan gå fort åt andra hållet också. Men vi har vunnit många titlar nu.
Känns det viktigt på något sätt att visa att ni kan vinna även när Mikko Riipinen har lämnat?
– Hundra procent. Och vi gjorde det för Mikkos skull också. Vi har pratat mycket med coachstaben om att hålla standarden som han har byggt uppe. De har gjort ett fantastiskt jobb så det var naturligt att låta dem fortsätta i stället för att ta in en ny som ska ändra allt. Vi har veteraner som har varit med och vunnit guld förr. Det var ett klokt och gemensamt val vi gjorde.
Det brukar alltid komma en plump förr eller senare men ni fortsätter att vinna, vad beror det på?
– Säg inte för mycket nu ... Men det är klart att vi har en jäkla tradition i klubben och det ska man inte underskatta. Det är svårt att vinna guld men vi tänker inte släppa ifrån oss det heller. Vi har en vinnarkultur som är otrolig och ett publikstöd som är fantastiskt. Det sätter en hög press på motståndarlagen och det ska mycket till för att vi ska bli nedputtade från tronen. Men ju fler man vinner, desto närmare en förlust kommer man också, sa Bergström.
Och la till:
– Jag är grymt tacksam för allt vi har gjort. Det är otroligt häftigt. Man får ta till klyschan att nypa sig i armen och njuta av stunden. Jag är uppvuxen i stan och är sjukt stolt och genuint tacksam för det vi gjort.
Dolphins fick fira med skumpa.
Pierre Hampton och Tim Schüberg var glada efter medaljutdelningen.
Marcus Tyus fick priset som finalspelets mest värdefulle spelare.