Asianae Johnson har varit en av de stora förgrundsfigurerna i Dolphins den här säsongen. Klubben har träffar rätt med sina importvärvningar.
SKADAN SOM SABBADE FESTEN
De gick in i slutspelet i storform, hade radat upp segrar och fått i gång lagkaptenen Rakel Gyberg efter en hennes knäkrångel i mitten av säsongen.
Allt var bäddat för att det här skulle bli ett långt slutspel för Norrköping Dolphins – med en häftig batalj mot ligaettan Luleå som det stora crescendot.
Men nu blir det inte Dolphins som gör Luleå sällskap i finalen utan Högsbo.
De gjorde precis allt det där som behövdes för att välta Dolphins i semifinalen, de bjöd inte på något, spelade tufft och satte skotten när det verkligen behövdes. Men det går liksom inte att komma bort ifrån tanken på vad som kunde blivit om inte Laura Stockton hade dragit korsbandet i den där första semifinalmatchen. När Dolphins väl reste sig från den mentala knocken var det redan för sent. Då hade Högsbo redan kopplat ett fast grepp om den där finalplatsen – och släppte det inte. Känslan när allt är över är ändå att det här var en säsong som tog slut alldeles för tidigt för det här Dolphins-laget. Det fanns potential för så mycket mer.
SUCCÉIMPORTERNA
När Kevin Taylor Lundgren skulle bygga nytt inför den här säsongen fick han göra det utan några av de stora nyckelspelarna från i fjol. Succéguarden Stella Johnson hade varit så bra att hon blev omöjlig att behålla, defensiva klippan Sofie Ljungcrantz valde att ta klivet till ligakonkurrenten Alvik och lagkaptenen Lovisa Hjern tog karriären vidare till Polen. Han fick även se rutinerade centern Kate Oliver lämna. Inga lätta spelare att ersätta.
Lösningen blev att försöka fylla på från de yngre leden – och framför allt: att träffa rätt med importerna. Och det har klubben verkligen gjort. Laura Stockton, Asianae Johnson och Miya Crump har varit oumbärliga för det här laget och dragit ett enormt lass. Att man lyckas pricka rätt med en eller två importvärvningar kan hända, men att sätta tre av tre på det här sättet är väldigt ovanligt. Jag vet inte om jag varit med om det förut. Det är en otrolig bedrift.
Lovisa Hjern bör vara en av de första spelarna som Kevin Taylor Lundgren hör av sig till inför nästa säsongs lagbygge.
STORA FRÅGETECKEN
Efter semifinaluttåget är förstås den stora frågan: hur kommer Dolphins lagbygge se ut nästa säsong? Det här laget kommer att splittras, det vet vi redan nu. Flera av de yngre tjejerna, Hanna Medina Kajevic, Emmy Ersdala och Olivia Hultgren, lämnar för spel på college och det råder stor osäkerhet kring Sofia Pelanders framtid. Hennes karriär kan vara över. Laura Stockton kommer inte kunna spela basket på lång tid efter sin korsbandsskada och Asianae Johnson och Miya Crump blir nog svåra att behålla efter vad de presterat i år.
Matilda Åhlberg har kontrakt över ytterligare en säsong och blir en viktig pusselbit återigen. Men hon behöver förstås ha några lagkamrater också. Även om klubben träffat rätt med sina importvärvningar i år tror jag att Dolphins gör bäst i att försöka bygga en starkare inhemsk stomme, så att de inte står och faller med sina importer på samma sätt. Lovisa Hjern bör vara en av de första som Kevin Taylor Lundgren hör av sig till och vore en drömvärvning för klubben. Frågan är bara om hon är redo att vända hem till Sverige och Norrköping redan nu? Och allt handlar förstås om vad klubben har råd och möjlighet till.
Dolphins får helt enkelt förlita sig till Kevin Taylor Lundgrens goda basketöga och hans fingertoppskänsla när det gäller att hitta rätt på marknaden – och det har ju visat sig gå ganska bra förut.