FINALSERIEN VAKNADE
Efter att ha blivit krossade i torsdags stod Borås med ryggen mot väggen – och levererade. Särskilt de två stora stjärnorna, Chris McKnight och Ryan Logan. 44 poäng tillsammans, men framförallt visade de attityd och känslor och gick i bräschen för hemmalaget. Det lyfte både lagkamrater och stämningen i hallen. Duellen var tjurig, fysisk och spännande. Kändes som om finalserien vaknade till liv. Om Dolphins vunnit även lördagens match i Boråshallen där Borås fram tills i torsdags varit obesegrade den här säsongen hade luften gått ur. Tror jag. Nu blir det minst en match till i knalleland.
STYRKEBEVISET
Att Dolphins skulle få det tuffare i den andra final fattade till och med mamma Sivan, 78, och Borås kopplade på vad som fanns i kropparna och lyckades kvittera till 1–1 i matcher. Flera spelare hade det tungt, Tim Schüberg och Marcus Tyus åkte på onödiga och för många fouls och Hugo Bergström blåstes av för floppning/filmning i ett rätt viktigt skede av matchen. Men. Dolphins höll sig kvar i matchen ändå till den sista minuten trots att Borås gjorde många saker rätt den här eftermiddagen. Mikko Riipinens lag kom ned för att ta tillbaka hemmaplansfördelen och lyckades med det, tack vare segern i torsdags. För mig har de här inledande matcherna varit ett styrkebevis inför de två nästkommande fighterna i Stadium arena.
HETASTE OCH KALLAST
Adam Ramstedt tröttnade på att ta stryk under korgen och började kasta i trepoängare – och satte dem i strid ström. Var nära att räcka till en supervändning för mästarna. 23 poäng för landslagscentern var ett bevis för att formen finns där för en av lagets absolut viktigaste spelare. Devonté Green, showmannen, liraren, skytten, var höll han hus? Bara fem av 16 från golvet och dessutom såg han oerhört loj ut. Trött och sliten av all hård bevakning i semifinalserien mot Jämtland? I Stadium arena måndag och onsdag får vi se om han kan bevisa motsatsen.
Märkligast av allt: Dolphins gick plus åtta poäng med honom på planen enligt siffrorna. Bara Nick Spires hade bättre plus/minus-statistik av Dolphins-spelarna.
HÅRTORKEN
Mikko Riipinen gav Nick Spires en utskällning som kändes in i ryggmärgen på mig som ändå satt på behörigt avstånd i arenan. Den kom redan i första perioden, var lång, intensiv och osade ilska. Att det handlade om ett misstag eller felbeslut begrep jag, men det är inte ofta jag sett guldcoachen i den typen av upplösningstillstånd under match. Spires var sedan en av de bästa i förlorarlaget. Tycker jag. Särskilt i defensiven.
STÖDET FRÅN FANSEN
De kom tidigt, var många och högljudda. En buss full av supporters reste ned, bänkade sig i Boråshallen, sjöng, skrek och tutade för att ge sitt lag hjälp. De hördes minst lika mycket som resterande 1850. Det räckte inte hela vägen, men spelarna stannade efter slutsignalen och tackade mangrant.