Den sista trepoängaren är avlossad.
Det blir inga fler kliniska straffkast.
Försvarschefen resignerar.
Mikael "La Bomba" Lindquist är inte längre en aktiv basketspelare och berättar i en öppenhjärtig intervju med Sporten hur beslutet vuxit fram och vad som väntar nu.
– Jag har verkligen tänkt på det. Det är inget beslut jag bara tog så här, utan att fundera. Det är ingen utifrån som tryckt på eller påverkat. Leila, min fru, sa att det är mitt beslut och det känns verkligen som det. Jag är glad att själv kunna bestämma när det är dags att sluta och att det inte är en skada som avgör eller att jag inte längre håller.
Nio säsonger i Dolphins.
Tre SM-guld.
Landslaget.
Europamatcher.
Alla möten och människor längs vägen.
Mikael Lindquist har svårt att hålla tillbaka känslorna när han ser tillbaka.
– Det här är något jag sysslat med sedan jag var nio år. 17-18 säsonger som professionell spelare. Det är lång tid. Jag älskar basket, men jag är samtidigt 36 och de senaste åren har jag frågat mig själv om jag orkar en säsong till.
– Spela är toppen på isberget. Det är det andra: all träning, alla resor, förberedelserna och återhämtning som tar. Att vara borta helger och kvällar. Jag vill göra mig själv och klubben rättvisa. Ska jag spela så ska det vara 100 procent.
Insikten att det är över som basketspelare medför bitterljuva känslor.
Där finns också en spänd förväntan att starta tillsvidareanställningen som elevstödjande mentor på Erlaskolan Södra.
– Jag märker att jag brinner för att hjälpa barn och ungdomar. Jag är otroligt tacksam för chansen. Det är nya utmaningar som väntar, konstaterar Lindquist.
Tvåbarnspappan från Stockholm har blivit ett med Norrköping på vägen.
– Mina barn är födda här, vi hade bröllopet i Linghallen och nio säsonger i samma klubb är nog ganska unikt. Folk flyttar på sig mycket, rätt eller fel är en annan sak, men vi trivs väldigt bra i staden och i föreningen. Det är därför vi har stannat. Det är en fantastisk idrottsstad. Publiken tog emot mig med öppna armar.
Vad kommer du sakna mest?
– En blandning, tror jag. Adrenalinet. Känslan att man lagt ned så många timmar och sedan när man lyckas i avgörandet stund. Få bekräftelsen. Den känslan är svårslagen. Det behöver inte vara basket, men det har ju varit basket för mig. Nu har jag ett jobb att komma till och nya fina kollegor i en väldigt bra arbetsmiljö. Det har underlättat beslutet, det är ett bra steg för mig att komma in i arbetslivet. Det är en omställning att gå till ett vanligt jobb men jag ser verkligen fram emot det.
De tre SM-gulden, 2010, 2012 och 2018, är speciella för Lindquist som framhåller förra årets prestation som den allra finaste.
– Jag ska inte säga att vi var underdogs, men den upphämtning vi gjorde och sedan vinna sjunde avgörande borta. Den sticker ut. En häftig känsla. Jag kom upp i över 80 landskamper med senaste samlingen, det är jag också stolt över.
Mikael Lindquists ögon vattnas. Han har med sig en handskriven lapp för att få med det han vill ha sagt, för att inte missa någon.
– Det är viktigt för mig, säger han med röst som spricker. Enklast är väl att säga "ingen nämnd ingen glömd" men jag skulle ändå vilja lyfta fram ett par stycken. Jag vill tacka alla mina coacher och alla mina lagkamrater genom åren. Mina föräldrar, Peter och Birgitta. Min fru. Alla team managers: Atena Gerontidou, Roger Forssén, Jonatan Eriksson och fysio-killarna Fredrik Brännström och David Lundqvist.
– Personerna som sliter på i det tysta. Ta volontärerna som jobbar gratis för att folk ska ha det bra. De vill jag lyfta.
Dolphins som klubb möter en tid med mycket frågetecken. En omstart utan Mikael Lindquist, Johnell Smith och med största sannolikhet även Joakim Kjellbom.
– Ett ypperligt tillgälle att ta in yngre spelare och satsa på dom men då måste målen sänkas. Jag ser absolut ingenting emot att satsa ungt, men det är upp till klubben att bestämma.
Du och Jocke har inte pratat om att ni ska avsluta karriären samtidigt?
– Nej, inte på det sättet. Vi har spelat tillsammans i nio år, det är ovanligt att en spelare är så länge i en klubb. Vi har gjort det tillsammans. Jocke får uttala sig själv om när han ska lägga av men det har varit en ära att spela med honom. Kanske Sveriges bästa center genom tiderna. Det kommer säkert att klia i fingrarna när det är match, jag kommer att se Dolphins spela men det finns inte tid längre. Jag önskar det fanns mer tid på dygnet, men jag känner att jag vill prioritera familjen. Det hoppas jag folk respekterar. Jag har ändå lagt ned ett antal år och tid på det här, säger Mikael Lindquist.
Fortfarande med glansiga ögon.