Han packade väskorna som 16-åring för att resa ned till sydöstra Spanien och Murcia.
Basketnationens största talangverkstad fungerade bra i två år för Dolphinstalangen.
– Jag tillhörde akademien, spelade med juniorlaget och tränade med B-laget. Men sedan blev det svårt. Steget till senior är stort. Det finns knappt någon annan verksamhet efter att du fyllt 18 år, säger Hugo som trivts i den proffsiga storklubben.
– Det var en fantastisk kultur med NBA-spelare som gick runt i korridorerna, eller som du gymmade med. Det var kul att höra deras resa som tagit dem dit, berättar Hugo.
Men själv behövde Hugo spel- och träningstid för att kunna ta sitt nästa steg.
Utrymmet för det var begränsat i Murcias spelarkorridorer.
Svensken hade flera anbud och nappade på Villarobledo.
Men det fungerade inte vid sidan av planen.
– Det var ett bra ställe basketmässigt. Men det löste sig inte med logistiken på ett vettigt sätt.
Hugo tog kontakt med sin moderklubb och efter diskussioner med sin förre coach Mikko Riipinen, kom de fram till ett hållbart och långsiktigt upplägg.
Så han valde att flytta hem.
– Vad jag behöver är värdefull speltid, som gör att jag utvecklas. Jag kommer träna med Dolphins A-trupp och spela med division 1-laget. Jag vet vad jag får, det är en proffsig miljö och två bra coacher i Mikko och Paul Burke. Det viktiga för mig nu är att träna mycket och speltid, säger 18-åringen som resonerar moget som en 30-åring om sina val och konsekvenser.
Sedan någon månad pluggar han igen på Hagagymnasiet.
– De hade ett bra upplägg när jag var i Spanien då jag läste på distans och kom hem för att skriva prov på våren. Nu är jag där på onlineskola och kommer lägga upp det efter träningschemat vilket är fantastiskt bra, säger Hugo som har två träningspass om dagen att ta hänsyn till.
Samtidigt som Hugo Waldeck lämnade Dolphins som ungdomsspelare för att komma tillbaka i seniorvärlden, har hans moderklubb förändrats.
Mycket.
– Klart att jag var orolig ett tag när de tunga nyheterna kom om Dolphins i våras. Hjärtat finns kvar här och det kändes verkligen. Det blev ändå bra som det utvecklade sig till slut. Det är ett jättehärligt gäng som hamnat i klubben och det känns knappast fel att ha Mikko (Riipinen) som huvudtränare, säger Hugo.
Han hoppas att en längre period på hemmaplan ska ta honom ut i basketvärlden i framtiden.
– Det här är perfekt för mig nu. Målet är att jag ska ta mig ut i Europa igen och då kommer den här erfarenheten vara bra att ha med sig.