Frida Södermark och Elmina Saksi möttes under ett löparlopp för många år sedan och fick idén att starta ett lopp bland alla spännande gårdar på Vikbolandet. I år är Vikbovändan inne på sin sjätte upplaga. 240 personer är anmälda till lördagens lopp som blir av trots corona.
– På grund av corona fick vi begränsa antalet deltagare annars hade vi haft ännu fler startande. Vi delade upp starterna mycket mer samt delade ut nummerlapparna i förväg för att slippa trängsel under tävlingsdagen berättar Frida.
På tävlingssträckan är allt som vanligt och deltagarna kan besöka flera gårdar utmed vägen där det bland annat bjuds på dricka och glass.
Dagen börjar med barnloppet och i år får barnen göra sina egna nummerlappar. Systrarna Elsie och Selma Hahlin vinner priset för bästa nummerlappar.
– Jag har skrivit mitt namn själv säger Elsie.
– Och jag har massa klistermärken på min säger Selma.
Niklas Hidenius springer sin första maradistans. I maj sprang han en halvmara och under sommaren har han fått hjälp med träningen av Frida och Elmina som lagt upp ett träningsprogram för honom med målet att gå från 21 till 45 kilometer på åtta veckor.
– Utmaningen idag är att det är skitvarmt. Jag tror inte att sträckan är ett problem och målet för mig är bara att ta mig runt.
Jennie Bjerner är vanligtvis löpare men i år cyklar hon loppet tillsammans med treårige sonen Einar i cykelstolen.
– Som för många andra är värmen den stora utmaningen i år, säger hon innan det är dags att rulla iväg
En och annan liten incident sker längs slingan. Med cirka åtta kilometer kvar av loppet fastnar Emma Idingers kedja och hon får hjälp att laga den vid ett av husen utmed sträckan.
– Loppet har gått bra hittills, det är skönt nu när det blivit lite molnigt för det är väldigt varmt.
Utmed sträckan hejar många på och vid ett av husen i Häradshammar erbjuder Vincent Rejsmar deltagarna en uppskattande kalldusch i värmen.
– Det var kul att spruta vatten på folk säger Vincent glatt.
Jennie Bjerner kommer i mål efter drygt fyra timmar. Hon tycker inte att det blev så kämpigt med värmen trots allt, det fläktade skönt på cykeln. På vägen stannade de till på de flesta gårdar som hade öppet.
– Det fanns bra med lekmöjligheter på gårdarna för sonen som både kunde gräva i en sandlåda och gunga. Utmed vägen tittade vi på traktorena som skördade och de andra cyklisterna blev glada av att höra Einar där bak på cykeln.