Michael Wehlin förvånad etta
"Grattis "Micke", du har vunnit".-Vadå vunnit, jag har ju brutit. I varje fall joggade jag runt sista halvan, svarade Michael Wehlin.
För sällan hade man hört så besvikna tongångar från den gamle landslagsmannen. Han som alltid brukar ha en låg profil efter tävlingarna.
För dåligt med vätskekontroller, ingen sportdryck, och då klarar i varje fall inte jag en så tuff bana i den här värmen, förklarade Wehlin.
Men hans tempo i skogen kan ändå inte ha varit så illa. För visst vann han, även om det bara skilde sekunder till tvåan, överraskningen, Oskar Arlebo, från Örebro.
Strax efter dök Denselns nyförvärv Charlotte Lindkvist upp i målfållan. Hon hade krossat allt motstånd och vunnit med sex minuter. Samma gnäll där över dåligt med vätska ute på banan
Visst beklagar vi att inte löparna var nöjda, sa huvudbanläggaren Thomas Gustavsson.
Men vi har fått rapport om onormal vattenförbrukning. Först svepte man en mugg för att läska strupen och användesedan några för att svalka huvudet och det ingick inte i vår planering, fortsatte Gustavsson.
Visst måste man konstatera att årets upplaga av Kolmårdsträffen blev ett kraftprov av bästa slag. De långa banorna borrade genom de värsta och vresigaste partier som går att uppbringa i Komården, det som ligger norr om Bärsjön.
Det stora manfallet har också sin förklaring. För i ärlighetens namn fanns det inte många i det här startfältet som var mogna för så truffa uppgifter.
Det var stråk med SM-profil, först en lättlöpt prolog innan man slog huvudet i de värsta branterna och sedan ett snabbrace uppe på höjderna.
Herrarnas tävling förlorade lite av sin spänning när Michael Wehlins främste utmanare, Anders Berg, inte kunna starta. En inflammerad hälsena spökar och det sätter kanske stopp för viktiga mästerskapstävlingar som nu står för dörren.
Mats Röjgård, ville inte tävla i marker som han betraktar som sina träningsmarker och föredrog en Södertäljetävling.
När sedan bröderna Stefan , skadad och Björn Karlsson inte kunde bjuda något motstånd finns inte mycket elit kvar i distriktet.
Men det kämpades tappert. Och tapprast av alla var förstaårssenioren Anders Kleist. Denselngrabben pressade de sista krafterna ur sin tunna kropp och det tog minuter innan han återhämtat sig. Som belöning fick han en pallplats fyra minuter efter Wehlin.
Sämre gick det för denselnjunioren Erik Andersson, som tänkte "känna" på senioreliten. Men hade valt fel tillfälle för en sådan test. Erik försvann redan efter första kontrollen.
Kom snett direkt och plötsligt hade jag hamnat i ett förbjudet område, sa Erik lite skamset.
Med en sådan öppning blev det tungt att sega sig genom 13 km. Erik sig med att plocka några kontroller som såg inbjudande ut.
Nej, nu gäller det att snabbt få tillbaka löpglädjen, sa Erik.
Tjalve har som motto att bjuda vildmarksprofil på sina arrangemang. Och det levde man verkligen upp till i alla faser.Med ett måttfullt deltagarantal, c:a 800, när alla spontananmälnningar på söndagsmorgonen inräknats klarade man de praktiska problemen. Och kunde i gengäld bjuda på en gemytlig träff i just en miljö som är orienterarnas särart. Det är för sällan man får uppleva en sådan atmosfär.
Så jobbar vi med nyheter