Arbetsveckorna kan ticka upp mot 80 timmar. Han har hyllats stort av Simon Thern som en starkt bidragande orsak till IFK Norrköpings fina höst.
Har avancemang med Sylvia på meritlistan och räknar med att påbörja UEFA Pro Diploma-utbildningen – den sista och finaste du kan ha i Sverige – till vintern.
Det pratas en del om Kim Hellberg så Sporten satte sig ned och pratade med den lovande Sylviatränaren.
Fotbollsnörden som 31 år ung redan har hunnit med att vara seniortränare i åtta år.
Det han åstadkommit är bra – men var vill han ta coachkarriären?
– Jag har faktiskt en tatuering på en SM-guldbuckla på bröstet. Som ska fyllas i. Jag har tänkt vinna den på 2000-talet i alla fall. Så jag har väl 900 år på mig någonstans, säger Hellberg och drar ned tröjan för att visa "gadden".
Vad tänkte du när du gjorde den?
– Att det är en drivkraft. Att jag har en stark tro på mig själv. Det är såklart en massa saker som ska matcha också men någonstans är det en påminnelse att jag vill det här. Jag vill dit. När du har en tuff dag, för det har alla människor, och har förlorat borta mot Karlstad med 1–0 i 88:e minuten. Du är ledsen över det, du är trött på fotboll. Då får du vara det men inte dagen efter. Då måste man känna att man vill hjälpa spelarna att bli bättre. Det är en påminnelse om vad jag vill göra, vad jag har tänkt göra och lagt så oerhört mycket tid på, säger Kim.
Att Stefans grabb skulle välja en tränarbana är kanske inte så konstigt med tanke på att pappa har varit en av Norrköpingfotbollens mest meriterade och respekterade ledare under tre årtionden.
Men även om Kim ger ett självklart intryck när han leder en övning på IFK:s A-lagsträning och obekymrat ansvarar för Sylvia i norrettan har det varit en batalj på vissa personliga områden för tälja fram ett tränarämne som spås en ljus framtid.
– Från början att stå inför en grupp – det var det värsta jag visste. Det fanns inget värre på gymnasiet än att stå och hålla en föreläsning. Jag ville sjunka, knappt att jag ville knappt gå i skolan. Från början har jag haft tufft att stå framför grupper. Prata inför människor. Det är något som ändrats – dels för motivationen att få jobba med det här och dels för att jag har fått göra det och känt: "Jag är ganska bra på det här".
Men det är en sak att instruera Kuddby och en annan att leda Simon Thern, Alexander Fransson och Christoffer Nyman i en övning?
– Jag var aldrig rädd att ta steget. Sedan har jag fått mycket hjälp, spelarna har visat en fantastisk respekt för mig och det jag sagt. Simon (Thern) bollar jag mycket med. Det känns som det har varit en väldigt öppen miljö och jag har lärt mig massor av dom, precis som jag lär mig av mina Sylviaspelare varje dag.
Just Simon Thern var väldigt generös i sina ord när han hyllade dig.
– Det är fantastiskt att höra och kommer från en spelare som varit i Malmö, Helsingborg, AIK och Norrköping. Varit utomlands och varit med om mycket. Det ger energi att fortsätta att jobba hårt.
Att lägga ned tiden som krävs är inget som skrämmer 31-åringen. Kim Hellberg berättar att det kan bli veckor med träningar, matcher och förberedelser som landar upp mot 80 timmar.
– "Falken" (Marcus Falk Olander) är på mig i bland. Att jag ska lugna ned mig men det är en balansgång som med så mycket annat. Hur mycket ska du jobba för att bidra när du jobbar. Kan jag ha samma energi på IFK:s träning klockan 9 på morgonen och sedan träna Sylvia på kvällen och jobba däremellan?
Vad vill du?
– Hur mycket som helst, men som grundmål var det först att få leva på fotbollen. Att få göra det här på heltid.
Det gör du ju nu?
– Ja, så då kan vi bocka av den. Sedan är det klart att jag gärna vill komma ut och se världen och Europa via fotbollen. Att man får uppleva saker via fotbollen.
Jämför du dig med pappa?
– Stefan är ju världens bästa människa. Det finns inget dåligt med att jämföras honom men vi är jämlikt olika jag och Stefan. Jag har fått mammas egenskaper mer. Lite mer driven kring att försöka komma härifrån. Att ännu mer tycka om att stå i centrum när det gäller det här. I fotbollen gillar jag att ta plats, jag gillar att höras och få bidra. Jag tror att vi är lite olika. Min drivkraft är större än vad hans var.
Du säger inte "pappa", du säger Stefan. Är det viktigt här?
– (Skratt). Nej, alltså...det har nog bara blivit så. Nu jobbar vi så nära varandra. Jag vill inte att han bara ska pusha mig eller lyfta fram mig för att jag är hans grabb. Säger han något till mig vill jag att det ska vara för att det är något bra eller dåligt. Sedan är han ett jättestöd och vi pratar fotboll. Det är det vi pratar. Det jag gillar är att han vill utvecklas själv. Många tränare, om man kommit upp i den åldern har gjort sitt. Han brinner, allt det nya vi gör tycker han är hur kul som helst.
När det egna bollsparkandet som spelare var över visste redan Kim Hellberg vad han skulle göra.
Som 22-åring tog han över Kimstad innan det blev Kuddby i fyra säsonger och en raketresa genom seriesystemet till division 3.
Den här säsongen, den tredje i Sylvia, kommer med största sannolikhet sluta med att nykomlingen hänger kvar.
Det känns som det varit perfekta steg för dig, du har tagit klubbar som passat var du befinner dig?
– Jag tycker alla miljöer jag fått vara i har varit nyttiga. De olika grupperna har blivit en perfekt mix för mig att jobba med. I Kuddby var det äldre spelare som inte hade varit någonstans. Det var en äldre grupp som aldrig hade upplevt att åka buss till en match och hade familj. I Sylvia dök det upp massa 17-åringar som inte hade gjort något annat än att åka buss och levde bara för fotbollen. Hade vi lördagsmatch i Kuddby var det 18 av 20 som "tryckte till" hemma hos någon sen.
– Det var vårt sätt att bygga den miljön att alla hjälps åt. Vi var 18 spelare men hade inte en träning under 16. Var man skadad åkte man ut ändå, det var unikt på den nivån. I Sylvia mitt första år skulle vi ut och käka. Det var tre öl som kom in, det var ledarnas.
För att alla var så seriösa?
– Framför allt seriösa. Det har varit så olika miljöer men hela tiden är det: "Hur kan jag hjälpa dom att nå sina mål". Det var samma sak i Kuddby, de ville vinna matcher – det är ingen skillnad men du kan inte göra lika mycket för då tröttnar de på fotbollen. Man kan inte ha match på lördag och ha dagen efter match på söndag.
Två gånger har Kim Hellberg sökt till UEFA Pro Diploma-utbildningen, den högsta du kan ha. Två gånger har han nobbats.
– Det är bara tio platser, men jag tror att jag kommer in i år nu. Den är på två år. När man påbörjar den så finns det möjlighet att träna vilket lag som helst egentligen. Det är en tuff utbildning att komma in på men jag tror, eller jag räknar med att få starta den i februari. Annars skulle jag bli besviken.
Hur ser kontraktsdelen ut?
– Ett plus ett. Det är ganska vanligt att man har det. Det här är första året. Vi får väl se hur det blir nästa år. Jag trivs fantastiskt bra i Sylvia med den ledarbesättning vi har där och spelarna.
Det har inte ringt från annat håll?
– Det är svårt. Inte än. Det finns inte så många jobb. 16 tränare i allsvenskan och 16 i superettan. Sedan är vi i division 1 med Sylvia. Jag trivs jättebra här. Sedan finns det assisterande jobb, men då vill man veta att man får jobba med sina idéer. Det är klart att bara gå och flytta koner skulle jag bli tokig av. Det går inte. Vill huvudtränaren spela en fotboll som jag inte vill spela? Jag skulle kunna vara assisterande men vill veta om jag får bidra eller inte.
Du: vad gäller tatueringen – du är inte rädd att sticka ut hakan?
– Nej, för mig är det mer att det är många som tror på mig och hjälper mig som vill att det ska gå bra. Jag ser mer energi i dom, säger Kim Hellberg.