Intervjugreppet testas för första gången. När Isak Pettersson ringer upp efter fredagspasset får han ingressen högläst för sig.
– Oj, det var fina ord, säger 23-åringen som annars är snabb att styra in samtalet så det inte riskerar att handla för mycket om hans egen förträfflighet.
Det anspråkslösa sitter lika naturligt som grepptekniken för hallänningen som dock får stå ut att prata om sin egen succé och utveckling i IFK Norrköping.
Ska man sätta punkt efter tre mer eller mindre fläckfria säsonger förtjänar man en hyllningsartikel.
– Jag försöker bara tänka på att jag ska gå ut och göra en bra match, försöker Pettersson.
Vad väntar sen fotbollsmässigt?
– Jag vet inte. Det är inget som är bestämt ännu, faktiskt. Just nu så vet jag inte vad som händer nästa år.
Det är egentligen bara en sak med Isak Petterssons fina säsonger i IFK Norrköping som skaver.
Varför det inte läckt ett enda litet rykte om en framtida klubb? Knäpptyst. Noll. Inget.
Hur kommer det sig?
– Jag har aldrig gillat att prata om något annat när jag är här. Det har jag aldrig känt är min grej. Jag vet inte...det har inte känts bra för mig. Nu är jag här och då vill jag inte prata om något annat. Då kan folk få bilden att jag inte har mitt fokus här.
Med det sagt – har det funnits intressen som du funderat på?
– Det har gått ganska bra i Norrköping. Klart att folk har sett det, men inget som jag tänker extra på. Jag har kört på här och det har känts bra.
När IFK fick beskedet att Isak Pettersson ville ta karriären vidare så var det inget som förde med sig irritation eller ilska hos klubbledningen.
Snarare förståelse och den klockrena Halmstadvärvningen gav klubben gott om tid att påbörja sökandet efter en ersättare. Ett letande som fortlöper.
Får Pettersson som han önskar blir det en flytt utomlands för egen del.
– Ja, det var vad jag sa för länge sedan att jag vill testa på. Det känner jag fortfarande, men med det sagt så kommer jag inte gå någonstans där jag inte kommer bli bättre. Jag vill utmana mig själv hela tiden.
Kan du se dig spela för en annan allsvensk klubb?
– Nej. Blir jag kvar i allsvenskan vill jag spela för IFK. Jag tycker om den här klubben hur mycket som helst.
Hur känns det att inte få ta avsked inför fansen?
– Som hela året egentligen – tomt. Det är så det är, det är inte så mycket man kan göra åt det.
Har du något minne som sticker ut?
– Ja, absolut. Det jag tänker på är vår sista hemmamatch 2018 (3–2-vinst mot Örebro) när "Daja" gör mål i slutet och hoppet om guldet lever. Det är det starkaste minnet. Det finaste. Det var så mycket på spel. Daja gjorde sin sista hemmamatch, han kom in och fick göra mål och publiken blev galen. Vi blev helt galna. Daja är en fantastisk kille och...nej, det var speciellt. Det var något med den kvällen.
Vem vill du se ta över efter dig?
– Jag vet inte. Jag är ju fortfarande här. Det känns konstigt att prata om detta, jag vet inte alls hur det blir nästa år. Jag vill inte svara på det. Just idag har vi mig, "Julle" (Julius Lindgren) och Felix (Jakobsson) och jag tycker vi gör ett bra jobb. Om jag inte är här ser jag gärna att någon av dom tar över.
Du känner dig redo att ta klivet ut?
– Det vet man väl aldrig, men jag tror det. Men med det sagt så vet jag fortfarande inte vad som händer. Det kan svänga snabbt i fotboll. Jag har inte helt vänt ryggen till IFK. Jag vill helt enkelt se vad som händer här och jag trivs skitbra i Norrköping.
Så Peking-dörren är lite på glänt?
– Ja, det är den. Jag pratar mycket med Jens (Gustafsson) om allting. Vi har kommit varandra nära under de här tre åren. Jag vill se vad som händer och Norrköping-dörren är inte stängd från mitt håll i alla fall.
Sista frågan för den här gången: är du för kort för att vara målvakt?
– Jag tycker inte det och de som tycker det har fel. Jag hoppas att jag har överbevisat de som tycker jag är det, skrattar Isak Pettersson.