Som 16-åring fick Eric Persson veta att han inte var tillräckligt bra för Ängelholms FF:s elitsatsning.
– Fotbollen hade varit mitt liv sedan jag var åtta. Jag insåg att jag aldrig skulle få spela någon VM-final.
I stället började han skriva om klubben på supportersajten Svenska Fans. Fast besluten att hålla sig kvar i fotbollens värld.
– Jag satt uppe och skrev medan kompisarna var ute och festade.
Slitet skulle ge resultat. På en bortamatch träffade han en reporter från Helsingborgs Dagblad. Mötet ledde till en praktikplats – och början på en ny karriär.
– Det är intressant med vägvalen.
Han jobbade sedan för bland annat Sportbladet och Norrländska Socialdemokraten, innan han återvände till Helsingborgs Dagblad.
Sedan dess har Eric Persson nominerats till Guldskölden som årets lokala sportjournalist tre gånger.
I längre intervjuer har fotbollsspelare och ledare berättat om ämnen som psykisk sjukdom, självmord och allvarliga trafikolyckor.
– Det är hedrande att få det förtroendet av människor, som öppnar upp och blottar sig så mycket.
En historia som berörde många. Artikeln gav Eric Persson ännu en nominering till Guldskölden, denna gång för bästa sportjobb.
– Det jobbet betyder väldigt mycket för mig. Men framför allt betyder det något för Jesper. Han fick ut sin historia och insamlingen han startade har dragit in nästan en miljon. Han har blivit ett ansikte för ALS och forskningen. Det var väldigt fint att han och hans fru ville prata med just mig.
Hur tar du dig an ett sådant jobb?
– Med en varsamhet och en ödmjukhet. Och väldigt, väldigt, mycket respekt. Det är väl så jag har gjort, men det finns inget rätt eller fel.
Finns det sportjournalistik som du ogillar?
– Sensationsjournalistik och ogenomarbetad journalistik som är slapp och lat. Tyvärr ser man det för ofta. Det kan vara allt från grammatiska fel eller stavfel, till att man inte har tagit grejen hela vägen.
Framöver kommer mycket att handla om IFK Norrköping för Eric Persson. Han drar paralleller med krisen i Helsingborgs IF under 2022.
Den säsongen slutade med nedflyttning för Skånelaget.
– Det är så extremt många likheter. Liknande frågeställningar kring vad kaoset beror på. Liknande organisatoriska svårigheter för klubbarna. Liknande matcher.
Att bevaka kaotiska klubbar har han stor erfarenhet av.
– När jag blev avtackad på HD hade de räknat ut hur många gånger jag använt ordet kris i mina artiklar. Det var i typ av 10 procent av dem. Det säger mycket om klubbarna, sedan säger det kanske något om mig också, säger han med ett skratt.
Har du någon förebild?
– Johan Orrenius på Offside är min absolut största journalistiska förebild. Han har en sanslöst bra penna och iakttagelseförmåga. Sedan försöker jag ta efter kämpaglöden hos min mamma.
Under flytten hittade han gamla anteckningsblock från barndomen, fyllda med texter om fotboll.
– Det jag gjorde som barn gör jag nu också. Det är ganska galet egentligen.
Finns det mål och drömmar utanför jobbet?
– Jag är väldigt karriärdriven. Men jag är sambo med Linn sedan ett par år tillbaka och vi har köpt lägenhet här. Sedan vi träffades har jag fått andra perspektiv på livet. Jobbet betyder väldigt mycket, men jag har insett att det finns annat också. Jag vill leva ett rikt liv med Linn, skaffa familj och se världen. Må bra och leva i nuet, vilket ofta är en utmaning för mig.