Dansk mas i vargväst
Foto:
Vargarnas nye lagkapten vet att många av hans kollegor tycker hans val är både konstigt och opraktiskt.
Men det funkar för honom.
-Man får en liten paus från allt när man kommer hit. Det här är såpass långt från speedwayfolket. Kör man åtta månader om året kan det bli ganska mycket ändå, säger han-dansken som bor i Långshyttan, det lilla samhället i södra Dalarna, mellan Falun och Hedemora.
Här bor inte mer än knappt 2000 människor. Det finns en post, en bank och en affär. Bruket är fortfarande igång. I övrigt finns inte så mycket mer.
Här har Brian Andersen och hans familj sitt hus sedan två år tillbaka.
-Vi hade bott i Coventry i England ganska länge och tyckte det kunde vara bra att prova något nytt. Jag körde för Masarna i tre säsonger och fick en hel del vänner häruppe, berättar Brian Andersen när NT hälsar på i det lilla brukssamhället i Dalarna någon knapp vecka före den svenska elitseriepremiären.
-En av dem, Kenneth, frågade varför vi inte provade att bo i Sverige. Vi tyckte att vi gärna kunde prova på det.
Sagt och gjort.
Efter en sökning på internet dök det orangeröda tegelhuset på Parkvägen i Långshyttan upp.
-Kenneth har vänner som bor längs vägen här och han sa att det var bra. Det gick fort, sex veckor senare hade vi flyttat in, berättar Brian Andersen med ett skratt.
Familjen ångrar definitivt inte flytten. Han och sambon Ulla har fått en dotter, Emilie, under vintern och trivs bra i den svenska miljön.
-Det är faktiskt betydligt billigare att bo här än i England. Ett sådant här hus skulle kosta många, många miljoner där.
Är det inte opraktiskt med tanke på att resorna blir ganska långa härifrån?
- Det kan det vara, men å andra sidan är det inte speciellt långt varken till Arlanda eller Västerås om man ska ta flyget.
Vad säger de andra förarna?
-De tycker det är lite underligt förstås, men när jag berättar vad det kostar för oss att bo här förstår de.
Känner du dig som svensk nu?
-Jag försöker, ha ha. Det är lite svårt med det svenska systemet ibland. Man har mycket att lära, det är mycket som är olika här.
Han räknar med att spendera en hel del tid i huset i Dalarna under den här säsongen- till skillnad mot ifjol när han körde för Kaparna i Göteborg.
-Då var vi ganska mycket hemma i Danmark också. Både Ulla och jag kommer från söder om Århus.
Att Långshyttan inte är så stort märks direkt när vi kommer till det lilla samhället. Efter att först inte ha hittat rätt frågar vi en person som är ute och promenerar efter Parkvägen, där vi vet att den nye Vargföraren ska bo.
Han ser frågande ut när han får höra adressen.
-Vem ska ni träffa då? undrar han.
Brian Andersen säger vi.
-Okej, då är det därborta. Sväng bara vänster och uppför backen, säger mannen och lyser upp.
Alla känner alla här, liksom.
Det är ganska stor skillnad mot engelska Coventry, som har varit Brian Andersens bas i många år tidigare.
-Jag vann JVM-guld i Coventry 1991 och fick kontrakt med klubben där nästan direkt efter det.
I mitten av 90-talet slog han sig in i Grand Prix-serien, där han har flera säsonger bakom sig. Ifjol var han dock inte med i GP-och det blir inget i år heller, sedan han missat kvalet.
-Det känns faktiskt mest bra. Jag ska inte köra i Polen heller i år och på så vis blir det lite lugnare, säger dansken som kör för Vargarna, mästarlaget Oxford i England och Randers i Danmark i år.
Vill du tillbaka till GP-serien igen?
-Jag vet faktiskt inte. Just nu tycker jag om tanken på att jag inte ska åka. Det kostar för mycket. Sedan man startade den här serien har egentligen inget hänt med prispengarna, däremot har det blivit dyrare att vara med. Tävlingarna har ökat från sex till tio och det är tufft att hitta sponsorer. Är man inte med i toppen kostar det mycket pengar.
-Det blir mycket press, speciellt ekonomiskt. Men jag har inte bestämt mig helt. Den danska finalen, som är det första steget för att kvala in till nästa år, är den 3 maj. Vi får se.
Solen skiner och sprider värme utanför fönstret till vardagsrummet när vi samtalar över en kopp kaffe och chokladmuffins.
Efter tre säsonger-med bland annat ett SM-guld 2000-i Masarna flyttade Brian Andersen till Kaparna i Göteborg inför fjolårssäsongen.
-Vi blev osams om pengar, säger han uppriktigt om varför han lämnade Avestaklubben.
Efter en säsong på västkusten går flyttlasset till Östergötland och Vargarna, där han får en viktig roll det här året.
-Jag trivdes inte med banan i Göteborg. Där hade de en idé om att om de gjorde banan så dålig som möjligt så skulle bortalagen få det svårare. Men det funkade inget vidare...
-För mig är det viktigt att det är hemmabanan man tycker bäst om. Där ska man ju trots allt köra hälften av tävlingarna och det gäller ju att ta poäng om man ska tjäna bra, säger Brian Andersen och drar upp benen under sig i den bruna soffan.
Kråkvilan i Norrköping gillar han. Därför var det inget svårt val när Vargarna ringde i oktober.
-Jag har nog aldrig sett fram mot en säsong så mycket som i år. Det känns som jag fått glädjen tillbaka, det har gått riktigt bra i England så här långt.
Hur känns det att bli lagkapten direkt?
-Det är ju lite speciellt i och med att det är mitt första år. Men jag är mer en lagförare än en individuell förare och vill gärna hjälpa till så mycket som möjligt.
Vad har du för förväntningar på Vargarna i år?
-Ser man på laget tycker jag vi har bra balans. Jason Crump är förstås vår toppförare, men annars är det jämnt. Vi ska komma på den övre halvan i alla fall-så har jag inte sagt för mycket.
Åren i Sverige har givit en spännande dialekt. Brian Andersen pratar bra svenska, med lite dansk brytning.
-Det funkar bra, jag förstår det mesta som sägs. Men det finns en del dialekter som är svåra, säger han.
I Vargarna får han inte så mycket problem med det. Här har han två landsmän i laget under sin debutsäsong, där Norrköpingsklubben har en klar "dansk touch".
Jesper B Jensen och Charlie Gjedde fullbordar den danska trion.
-Vi känner varandra ganska bra, men i den här branschen känner man i stort sett alla. Det är en ganska spännande sport på det sättet. Ena kvällen kör man i samma lag, sedan sitter man och småpratar på planet på väg därifrån och kvällen efter är man motståndare. I vilken annan sport är det så? undrar dansken som varit ganska skadeförföljd under sina år på banorna.
Den vänstra nyckelbenet är helt av-något han kört med sedan 1998! Han valde att träna upp musklerna runt det skadade nyckelbenet istället för den operation som krävdes för att det skulle läka ihop.
-Det går väl att fixa, men... Äsch, jag tänker inte så mycket på det, det har gått bra att åka speedway ändå. Det är mest folk som pratar om det där jädra nyckelbenet. Det är bara om banorna är riktigt dåliga som det kan bli lite jobbigt.
Han får inleda säsongen i Sverige också på "skadebänken". En smäll med hans Oxford för ett par veckor sedan har givit en kraftig hjärnskakning som gör att Brian Andersen missar premiären mot Masarna ikväll.
-Jag siktar på att vara tillbaka till returen nästa vecka. Ska till en kiropraktor som ska hjälpa mig med kotorna i nacken. Det gäller att passa sig för sådana skador, min bror Janne fick sluta på grund av för många skador på huvudet.
Vargarnas nye lagkapten vilar hellre en vecka extra. Långshyttans ende (?) danske invånare får vänta på debuten i Vargvästen.
Tills dess ska han ta det lugnt i det lilla samhället i Dalarna där han trivs så bra.
Dansken i Långshyttan kan bli publikfavorit på Kråkvilan den här säsongen.
Så jobbar vi med nyheter