Blåställsmodellen en klok taktik
IFK fortsätter på trenden i allsvenskan, oavgjort 11 mot AIK var den tredje förlustfria matchen i rad för IFK, ett resultat som gör att IFK behåller avståndet till lagen under strecken.
11 innebar också att IFKär obesegrat i Stockholm den här säsongen och det känns, utan att jag kan styrka det med exakt statistik, länge sedan det inträffade.
Stockhomsresorna brukar vara jobbiga för IFK med tunga hemfärder men den här säsongen är inte andra lik IFK:s bortaspel är, med några undantag, starkt vilket 15 poäng av lagets 22 avslöjar.
Det är hemma det brister och det vore på sin plats med en förändring redan om en vecka när Örgryte kommer till Idrottsparken. Dags för den andra hemmasegern?
IFK-tränaren Tor-Arne Fredheim håller fast vid defensiv grunduppställning, en blåställsmodell med bara en man framåt och där det prioriteras att till varje pris slå vakt om det egna målet, rensa undan och satsa på en kontringar.
Målchanserna kommer, det såg vi vid upprepade tillfällen i går och, faktiskt, borde IFK-arna gjort ytterligare något utöver Mikael Blombergs målskott.
Själv var jag bombsäker på att den inhoppande polacken Dawid Banaczek skulle trycka in 21 till IFK då han elegant låste upp hela AIK-försvaret efter ett snyggt väggspel med Alexander Östlund.
Tyvärr gick skottet över (en tuva måntro?) på en av matchens allra främsta individuella prestationer.
Den var lysande.
Banaczek hade på sitt tolvminutersinhopp också en frispelning av Kristian "Pligg" Bergström, ett djupledspass som skar genom AIK-försvaret men där "Pligg" missade.
Jag har sett Banaczek i två allsvenska matcher, först borta mot Djurgården och nu AIK, och han har gjort två lysande inhopp. Killen borde vara på planen, skälet att han är för dålig i B-lagsmatcherna är i mina öron inte en tillräckligt bra förklaring.
Banaczek är både stark och tuff, den bollvinnande typen med tekniska färdigheter i IFK-truppens övre skikt. En matchvinnare, kort och gott.
Låt honom spela från start mot ÖIS, Fredheim!
I den tabellposition IFK befinner sig i, dessutom på blött, halt och svårspelat höstunderlag, är det en klok taktik man valt. Här gäller det att klara kontraktet och eventuellt skönspel får sparas till kommande säsong där andra förutsättningar råder.
IFK klarade sin uppgift utomordentligt där spelarna satsade med full kraft i närkamper och dueller, vek sig aldrig utan jobbade med näbbar och klor vilket gjorde AIK-arna frustrerade över att de aldrig fick någon lugn och ro.
Jag tror att den här inställningen som vi sett under några matcher är vägvinnande och kan IFK konservera den under de avslutande sex allsvenska omgångarna blir jag överraskad om det inte räcker till nytt kontrakt.
Inget snack om saken hos vem det oavgjorda resultatet togs emot som en framgång. AIK spelade förmodligen bort sig från den allsvenska guldstriden genom söndagsinsatsen.
I sanningens namn är det heller inget guldlag eller mästarspel som OlleNordins stjärntyngda elva presterade, snarare att det är en gåta hur så många erkänt duktiga och kompetenta fotbollsspelare inte får ut mer på planen än de fick i går.
Hjälten från Istanbul. Andreas Andersson, såg vi inte mycket av men det gjorde vi å andra sidan inte heller mot Turkiet bortsett från målet om vi nu kan undanta det.
AIK hade en gyllene chans i första halvlek när Sharbel Touma dribblade bort Stefan Alvén som ramlade och tog bollen med händerna med straff som följd. Där klickade uppenbarligen kommunikationen mellan lagledning och spelare eftersom Touma själv utsåg sig till straffexekutor och han slog den inte bättre än att Eddie Gustafsson hann med och räddade straffen.
Målvakts-Eddie kom igen efter missen mot Malmö FF, bra utkast, strålande straffräddning och det var egentligen bara när han träffade Alvén i ryggen när han skulle sparka bort bollen som det klickade.
Den här gången hade han och IFK tur, bollen gick över (!) det egna målet.
Av spelarprestationerna måste noteras att mittbacksparet Alexander Petras och Patrik Kieback svarade för en ny prickfri insats och att Mattias Östberg hade en betydligt lägre felprocent än vi är vana vid även om han slarvade vid ett ypperligt kontringsläge (fyra IFK-are mot två AIK-are) i slutminuten.
Han hade, precis som övriga IFK-are, jobbat kopiöst och precisionen var därför inte den bästa men det kan vi överseende med efter en pinne mot AIK borta.
Så jobbar vi med nyheter