I fredags meddelade Radiotjänst att datorer, mobiltelefoner och surfplattor inte längre räknas som licensbelagda tv-apparater. Detta efter att Högsta förvaltningsdomstolen fastslagit det i en dom. Det är en positiv utveckling. För vem köper egentligen tekniken i främsta syfte att titta på Sveriges Televisions program?

SVT ansåg emellertid att detta var en viktig del av vad datorerna är avsedda för – efter att man i februari 2013 lagt ut sitt eget programutbud på webben.

Det hela grundar sig i meningsskillnader om vad en dator, surfplatta eller mobil faktiskt är och har för mening. Stora frågor? Enkelt, anser Radiotjänst som genom den utvidgade synen på tv-mottagare plockat in extra slantar i den kollekt som ska betala för public service. Under förra året fick Radiotjänst enligt årsredovisningen hela 100 000 nya licensbetalare och detta tänker man inte betala tillbaka till datorinnehavarna. Förevändningen är att reglerna var gällande under den perioden och den nygamla synen på avgiftsfria datorer gäller nu sedan 13 juni 2014.

Bakgrunden till detta är intressant. Den svenska reklamfinansierade tv-kanalen TV4 började under hösten 2012 att lägga ut sina program i öppna internetsändningar. Och public service-kanalen SVT var inte sen med att följa den utvecklingen.

Men varför egentligen? Bör inte sådant konkurrensbeteende vara mer relaterat till kommersiell verksamhet?

Public service är tänkt att betalas av dem som använder den, men det är få som betalar eftersom den klassiska tv-apparaten, som per automatik innebär licenskrav, inte används i samma utsträckning längre.

Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet gick i och med domstolens beslut ut med att man bör ha en allmän avgift, medan Moderaterna hellre ser en skatt. Vänsterpartiet vill fortsätta med licensen. Socialdemokraterna tiger.

Men hur resonerar partierna egentligen kring public service fortsatta verksamhet och utveckling? En öppnare och bredare diskussion i och med det nya beslutet vore välkommet.

Det finns tydliga tecken på att vi helst själva väljer vad vi vill se och när vi vill se det. Andelen personer 9-99 år med tillgång till exempelvis Netflix och andra video on demand-tjänster fortsätter att öka. I början av året var det nära en miljon personer som hade tillgång till Netflix i sina hem, enligt siffror från MMS webb-tv-mätning.

Det kanske är dags att öppna sig för en mer frihetlig inställning till ett mångsidigt informationsflöde och inte stirra sig blind på statligt kontrollerad sådan? Hur det än fungerar och bör vara saknas diskussionen och i dag rycker många på axlarna inför vårt system. Såhär har det pågått länge nu och i politikens rum råder, inga jättedramatiska men ändock, olika syn på hur tv-avgiften ska betalas. Det bör luftas mer. Svängningen med Högsta förvaltningsdomstolens dom kan förhoppningsvis skapa en mer aktuell debatt.

Sedan i fredags har vi kommit framåt då vi kan enas om att en dator, mobil eller surfplatta innebär en bred variation av användningsområden och möjligheter – och inte enkom ett tevetittande som ”bara för att” ska beläggas med licens.