När Katrineholms-Kuriren besöker gården ryker det fortfarande från den nedbrunna ladugården.
En dryg vecka har gått sedan den dramatiska branden på Sävstaholms gård utanför Vingåker. Jan Andersson har i åtta år arrenderat gården, där han tillsammans med sonen Rickard driver en spannmålsodling. När larmet om att en ladugårdsbyggnaderna börjat brinna kom befann sig Jan på gården Låttra, en dryg mil därifrån.
– Jag var där och tröskade när de ringde. Det ringde ju i ett. Först larmade någon av hyresgästerna på gården och sedan ringde en av kollegorna, berättar han.
När han en stund senare kom till gården hade de båda ladugårdsbyggnaderna med anor från 1850-talet redan slukats av lågorna.
– När de ringde sa de först att det rykte lite under plåten. Men när jag kom med bilen var allt övertänt, det var 60 meter höga lågor. Då förstod jag att det här skulle gå åt helsike.
Och branden fortsatte att sprida sig mycket snabbt. Bara sju minuter efter att Jan fick larmet hade den nått sädesfältet på baksidan av ladugården. Hade det inte varit för den omfattande hjälpinsatsen hade det kunnat gå ännu värre.
Utöver räddningstjänsten och de två helikoptrar som kallades till platsen hjälpte flera lantbrukare från närliggande gårdar till vid släckningsarbetet.
– De stod för en jätteinsats när de körde hit med traktorer och grävmaskiner. Brandkåren ensam hade inte haft en chans att stoppa branden, förklarar Jan.
Han blickar ut över åkermarken där spåren av brandens framfart är tydliga.
Branden spred sig från ladugården ut på en åker.
– Hade vi inte haft traktorer med kultivatorer som kunde mala ner halmen vet jag inte vad som hade hänt. Så man är tacksam att vi fick bukt med det och att inte fler drabbades, det var ju på väg att sprida sig till granngårdarna också.
Jan och sonen Rickard vill passa på att rikta ett stort till alla som bidrog i släckningsarbetet.
När vi ses har det gått en knapp vecka sedan branden och röken pyr fortfarande från den lada där spannmålet förvarades. Exakt hur mycket spannmål som har gått förlorat vet inte Jan Andersson. Men det rör sig åtminstone om tusentals ton som nu är totalförstört.
Vad är värdet av det som gått förlorat?
– Det är svårt att säga. Men det är miljonbelopp, så kan vi säga. Jag vet inte heller riktigt hur mycket vi hade där inne. Som tur var hade jag kört hem ganska mycket till Mantorp (där Jan driver gården Trojenborg) och torkat det där, förklarar han och fortsätter:
– Jag känner mig ganska lugn över att försäkringen kommer att täcka upp för det spannmål som har gått förlorat. Det är mer att det är mycket jobb som krävs för att få igång det igen. Och det finns det ju ingen ersättning för.
När Jan kom till Sävstaholm några minuter efter larmet var båda ladorna helt övertända.
Förhoppningen är att vara igång med verksamheten igen till nästa skörd – men Jan Andersson är rädd för att det kan ta längre tid än så.
– Den här pandemin har gjort att det inte finns några lager nånstans. Det är ont om byggmaterial, stål och leveranstiderna är fruktansvärt långa. Så jag tror att det kommer ta jättelång tid innan vi kommer ifatt.
En liten tröst är att det är många som kommit upp till gården och uttryckt stor sorg efter förödelsen.
– Det är många som lidit med oss, att det är bedrövligt det som hänt. Det har ju blivit ett promenadstråk här, det är många som tycker att det är så vackert här och att gården är en del av Vingåkers själ. Så det är verkligen många som bryr sig, konstaterar Jan Andersson.