Maria Gustavsson utredare i vattenfrågar på Länstyrelsen i Östergötland tar vattenprover i Vadsbäcken inte långt från väg 209.
På sommaren drabbas Östersjön av algblomning, en grön slemmig sörja som gör vattnet äckligt och till och med ibland otjänligt att bada i. När den gröna sörjan, som består av växtplankton, sjunker till botten stör och förstör det livet där. På djupa platser är en yta stor som 1,5 gånger Danmark helt död. Övergödningen beror till stor del på att näringsämnet fosfor följer med vattendrag ut i havet.
Vikbolandet är en av de platser där problemet med fosfor är stort.
– Sedan 2018 har vi på Länsstyrelsen kontinuerligt tagit prover i åtta åar på Vikbolandet för att kartlägga problemet och vidta åtgärder, säger Maria Gustavsson som jobbar med övergödningsproblemet på Länsstyrelsens vattenenhet.
Jobbet innebär att hon provtar vattnet, lokaliserar var problemen är som störst och planerar vilka åtgärder som är mest effektiva. Hon har kontakt med bönder och ger råd om hur läckage av fosfor kan minska och stöttar med att söka bidrag för att finansiera åtgärder.
Att problemet är stort på Vikbolandet beror på att åkermarken består av lerjord som är kompakt till sin struktur. Vid kraftigt regn sjunker inte vattnet ner i jorden utan rinner på markytan och sköljer med fosforn ut i åarna och vidare till havet.
– Man kan i princip se med blotta ögat när vattnet har höga halter av näringsämnen. Speciellt vid höga flöden blir det extra brunt och ogenomskinligt.
Det gäller att hitta ställen så långt nedströms som det är praktiskt möjligt att ta proverna. I Varaån är det 2,5 kilometer innan den mynnar ut i Ållonöfjärden.
Det finns flera sätt att motverka att fosforn når havet, men i princip alla går ut på att bromsa upp och sakta ner vattnets väg så att ämnet sjunker till botten och tas upp av växter. Det kan göras genom att återställa våtmarker, skapa dammar, tillsätta kalk på åkermark och i täckdiken. Flera av de här åtgärderna har gjorts och tack vare de senaste årens ökade anslag är mer på gång.
– Det är beslutat om tre nya våtmarker; vid Gisselö, vid Svensksundsviken och så en på Bråvikens golfbana. Men det är fler saker på gång som inte är beslutade än. Jag ska träffa några markägare i dag som är jättepositiva.
Björkusaån är den tredje ån av de åtta som Maria Gustavsson provtar under dagen.
Trots de åtgärder som hittills har tagits kan inte Maria Gustavsson se några förbättringar av fosforhalterna i åarnas vatten sen hon började mäta 2018.
– Det här är långsamma processer. Det har tagit långt tid att hamna i det läge vi är nu och det kommer ta lång tid att komma tillrätta med det. Mycket måste göras och vi är bara i början.
Det är på marker som ägs av lantbrukare här ute på Vikbolandet som åtgärder ska till. Vad får du för respons från dem?
– De jag möter är positiva. Lantbrukare är intresserade av natur och miljö. Jag är själv bonddotter och vet hur mycket de jobbar. De behöver folk som oss som kan stötta och hjälpa till med de här frågorna. Sedan den torra sommaren 2018 har lantbrukare ringt till oss för att de vill göra åtgärder.
Förutom att mäta halterna av fosfor tittar även Maria Gustavsson på bland annat på syrehalten, temperatur, sikt och ph-värdet i ån.
Maria Gustavsson berättar att det utanför Motala pågår flera projekt där lantbrukare samlar vatten i en kombinerade våtmarker och bevattningsdammar för att på sommaren använda vattnet till bevattning.
– Det är en metod som både binder fosfor och återanvänder vattnet till produktion. Det skulle kunna fungera även på Vikbolandet.
Förutom att situationen i Östersjön, med bottendöd och otrevliga alger när vi badar, skulle förbättras om tillförseln av fosfor stoppades, skulle även ett klart vatten i den lilla ån öka den biologiska mångfalden i vattendraget. På samma sätt skulle områdena vid åmynningarna gynnas, områden som är lekplatser för många fiskarter.