Det är alltid två personer i besättningen på skenäsfärjan. En som kör och en som håller utkik på annan verksamhet på Bråviken.
På fredagar startar eftermiddagspasset på Skenäsfärjan klockan ett. Sen går färjan varje halvtimme över Bråviken mellan Skenäs och Säter till och med elva på kvällen förutom klockan halv sju då besättningen har en matrast. Jenny Enstedt och Tommy Nilsson som kör färjan är väl sammansvetsade och turas om att köra och hålla utkik.
– Idag är det fredagsmys. Tommy och jag brukar ordna gemensam mat när vi jobbar ihop på fredagar, säger Jenny Enstedt samtidigt som hon ger gas och färjan lämnar Skenäs för den sex minuter långa färden till andra sidan.
Fredagsmyset som idag består av klyftpotatis och rostbiff med bearnaisesås och Pommac måste avnjutas på trettio minuter innan det är dags att bege sig upp till styrhytten igen.
Besättning har bra översikt när de kör färjan.
Jenny Enstedt har jobbat till sjöss sen 2006 och de senaste fyra åren på Trafikverkets färja vid Skenäs. Anledning att hon sökte sig jobbet på Skenäsleden var att ha barn och jobba två till sex veckor ute till sjöss inte var något bra alternativ.
Tommy Nilsson som är befälhavare på färjan har jobbat på Färjerederiet sen 2009.
– Det bästa med det här jobbet är att det är nära till hemmet. Att ha ett fungerande familjeliv väger tungt, samtidigt som det är ett sjöfarts-relaterat jobb. Sen har jag bra kollegor. Vi som jobbar här har väldigt roligt ihop.
Fredrika går 365 dagar om året över Bråviken enligt turlistan.
Hon berättar att det finns en slitning mellan å ena sidan längtan att jobba ute på de stora haven å andra sidan familjelivet och att kunna sticka ut och springa med tjejkompisarna på torsdagarna.
– När barnen blir större ska jag plugga till sjökapten och jobba till sjöss på längre turer.
Stora fartyg passerar varje dag genom Bråviken och har förkörsrätt vid möte.
Jenny Enstedt växte upp på västkusten och havet har alltid funnits i hennes liv. Hon spenderade mycket tid med sin pappa i fritidsbåten.
– Att åka från Göteborg till norska gränsen och tillbaka, det var mitt sommarlov. Jag hade som mål redan då att bli sjökapten.
På gymnasiet gick hon sjömansskola i Skärhamn och det var under den tiden som hon som sextonåring mönstrade på sitt första fartyg som elev. Med M/T Oktavius var hon med och fraktade olja från Lysekil till hamnar runt om i Europa.
– Det var jättehäftigt. Jag blev ännu mer intresserad och ville lära mig allt. Vi fick knacka rost, måla, ta hand om trossar och göra massor av saker som man måste lära sig från grunden för att bli sjöman.
Jenny Enstedt är 33 år men har jobbat mer än halva sitt liv till sjöss.
Att yrket är mansdominerat har aldrig varit ett något problem för Jenny Enstedt. Hon säger att fördomar mot kvinnor finns i många branscher men att hon alltid haft pondus och inte låtit sig tryckas ner. Att bli en i gänget har alltid funkat.
– Jag skulle vilja uppmuntra fler tjejer att söka sig till sjöfarten. Det hade varit kul att ha en kvinnlig kollega.
Under sommaren när det är mer trafik jobbar ofta besättningen på däck och hjälper bilister att parkera tätt så många kommer ombord.
Efter gymnasiet har hon vidareutbildat sig till sjöbefäls-behörighet 6 och jobbat på båtar som gått till hamnar från Bottenviken i norr till Spanien i söder.
– Jag har alltid haft kärleken till havet. När jag jobbade på Nordsjön kunde jag ställa mig i fören med stjärnhimlen runt mig och bara höra vågsvallet. Det är svårt att beskriva känslan men det är gött.
Blir det inte enahanda att köra en färja fram och tillbaka över Bråviken?
– Det är därför vi ser till att ha så trevligt tillsammans. Det är inte mer enahanda än att jobba på ett kontor och vi har finare utsikt. Vi har många arbetsuppgifter förutom att köra. Vi kollar maskinen varannan timme och på sommaren är vi mycket på däck och hjälper till.
Fredrika på väg att anlända till Skenäs på södra sidan av Bråviken.