Jägarna åker i fyllda bilar från Söverstad gård där Fredrik Ljungberg bor. Några kilometer bort, vid Hjärterum stänger de bildörrarna försiktigt bakom sig. De rör sig lugnt när de går in mot skogen. En efter en droppar de av, på Fredriks tecken. Han viskar och pekar. Sju stycken jägare står till slut på rad, och täcker tillsammans upp ett område på någon halv kilometer. I ett angränsade skogsparti står ungefär lika många jägare till på rad. Totalt sett täcker de upp ett område på en kilometer. Här kommer de att stå och vänta tills de vilda djuren kommer springandes, för det är så det går till när det är klappjakt. Man kan också kalla det drevjakt.
Ett trettiotal personer tar sig till Sörby som ligger några kilometer bort. Där går de in i andra änden av skogen, med några meters avstånd till varandra. De klappar händerna och ropar och på så sätt driver de djuren framåt mot skyttarna.
47-årige Johan Malm är jägare, men går helst i drevet.
– Jag tog examen när jag var fjorton år. Nuförtiden är det sällsynt att jag skjuter, jag är inte så sugen på det längre. Jag är mer ute efter sällskapet och motionen. Det här är ett sätt att ladda batterierna, säger han medan han snabbt tar sig igenom den kuperade skogen.
Han har hela tiden kontakt med de andra jaktledarna genom en hörselnäcka och en walkie-talkie. Han ropar "eh-oh" då och då. Det är ett två-tonigt tjoande som löper som ett band genom skogen, när alla hojtar.
Han stannar vid en liten gran och sniffar. Det luktar fränt.
– Känner du? Här luktar det räv, ler han och talesättet får en ordagrann innebörd.
Drevet samlas ungefär halvvägs fram till jägarna. En gräsplätt sluttar ut från skogen, här finns ekar och små grässtrån som försöker att tränga igenom det döda gräset. Vyn över den vidsträckta slätten framför personerna som utgör drevet, är välgörande. Hela vägen från Hjärterum till Å badar det snötäckta området i solsken.
Efter en kort paus i solen säger Johan Malm till deltagarna hur de ska sprida ut sig, och drevet fortsätter.
På andra sidan skogen är det viktigt att vara tyst. Talesättet "listig som en räv" kommer från det faktum att räven är väldigt känslig för ljud, rörelse och vittring.
Fredrik Ljungberg står på sitt pass, längst ut i kedjan av jägare. Hagelgeväret är laddat med två patroner och hänger med pipan riktad framåt, på Fredriks underarm – som i en armkrok. Pickandet från en hackspett ekar i skogen. En stor barkbit faller till marken tjugotal meter bort. Den ständigt närvarande fågelsången intensifieras i takt med att drevet kommer närmare.
Läs mer om hur rävjakten gick i måndagens NT.