Vikbolandsbon Nils-Ola Svensson har hittat ett sätt att kombinera sitt yrke som präst med sitt stora cykelintresse. När han och familjen flyttade hit för tre år sen gav han sig ut på sin racercykel för att lära känna sina nya omgivningar och fann hur vackra vyer, hus och vägar höll samman landskapet. En tanke om att kombinera sin kristna tro med cyklingen föddes och har kommit att bli Vikbolandets pilgrimscykling.
Nils-Ola Svenssons cykeläventyr började på den skånska landsbygden i Viby där han växte upp i ett kristet hem med sina föräldrar och sex syskon.
– Min första cykel var en blå med en så kallad "pudasadel", med den körde jag till exempel till fotbollsträningar. Fotbollen var mitt intresse från början men cykeln har alltid funnits med. När man bor på landsbygden blir cykeln det naturliga sättet att ta sig fram.
Efter studenten gick han en bibelskola och jobbade sen som ungdomsledare i en församling. Nils-Ola berättar att han alltid har trott att kristendomen är sann och han bär med sig en trygghet i sin kristna tro.
Hur skulle du beskriva din väg till att bli präst som en cykelväg?
– Som en cykelresa där man ser målet men inte har koll på kartan. Cykelvägen är inte spikrak och man kan upptäcka saker på vägen där man stannar till ett tag och sen cyklar vidare.
Som exempel nämner Nils-Ola att han började läsa teologi för att det var roligt. Han och fruns mål var att jobba utomlands på sikt. Men när han under teologiutbildningen gjorde praktik i en församling i Örebro öppnade sig en ny väg.
– Jag fick veta att jag skulle predika två gånger och även leda hela gudstjänsten vid ett tillfälle.
Han förberedde sig för första gången som om han var präst.
– Efteråt sa min fru att "ditt ansikte bara strålar".
Nils-Ola kände en stor glädje över att vara i funktion som gudstjänstledare och dagen efter ringde han till sitt kyrkostift och frågade hur han skulle göra för att bli präst.
– Oavsett vilken längtan vi har så behöver vi uppmuntran och landa i en bekräftelse. Det här var den knuffen jag behövde och jag var 32 år när jag bestämde mig för att bli präst.
Men det är inte bara en kristen tro som Nils-Ola fick med sig hemifrån. Hans pappa har flera gånger gjort den svenska klassikern där bland annat Vätternrundan är ett av loppen.
– Jag har alltid sagt att om jag ska göra nåt av loppen så är det Vätternrundan för det är kul att cykla.
– Det jag gillar med cyklingen är att man kommer ut i vår vackra svenska natur och får känslan av att kroppen är som en motor mil efter mil och att det funkar att samtala med andra när man cyklar.
Nils-Olas yngre bror Jonas peppade honom och 2009 anmälde han sig för första gången till Vätternrundan.
Men i och med att pandemin satte stopp för Vätternrundan förra året fullföljde han istället sin idé att anordna en pilgrimscykling på Vikbolandet. Rundan är tolv mil och passerar tolv olika kyrkor. Vid varje kyrka görs ett kortare stopp för att få fakta om kyrkan och vid sju av stoppen viks tid för stund i bön.
Årets pilgrimscykling arrangerades på Sveriges nationaldag. Nio cyklister deltog och det bjöds på gynnsamma vindar nästan hela varvet. Operasångaren Lars Henriksson bidrog i gruppen med sång i Rönö och ledde gemensam nationalsång i Kuddby.
Nils-Ola är nöjd när han summerar årets upplaga.
– Jag mår bra och är riktigt glad för årets runda.