Förhoppningsfulla konfirmander
Då var de fjorton förhoppningsfulla tonåringar med hela livet framför sig. Nu är de nio glada pensionärer. Det är 60 år sedan ungdomarna i Mogata hade Fritz Hoppe som konfirmationspräst.
NU. Manheims gård, maj 2004. Från vänster: Sven A Svennberg (född Andersson),Tyresö, Ivar Forsström, (född Karlsson), Norrköping, Astrid Svennberg (född Strömqvist), Tyresö, Arne Strömqvist, Linköping, Gunborg Nilsson (född Svensson), Norrköping, Gunborg Karlsson (född Persson), Norrköping, Jörgen Strömqvist, Rimforsa, Folke Svensson, Söderköping och Kurt-Olof Askenberg, Rimforsa.
Foto:
"Nästa träff bör rimligen ske med betydligt kortare tidsintervall!", konstaterar Sven A Svennberg, som numera är professor och bosatt i Tyresö utanför Stockholm.
Han har skickat bild och text från konfirmandträffen som ägde rum på 60-årsdagen av konfirmationen 1944. "Jag och övriga deltagare hoppas naturligtvis att det skall finnas ett visst intresse för folk som lyckats överleva", skriver Sven A Svennberg.
Då, för 60 år sedan var han en skolpojke vid efternamn Andersson. Han och konfirmationskamraten Arne Strömqvist gick i skolan i Söderköping.
Privatundervisning
"Så vitt jag kan minnas skedde konfirmationsundervisningen under våren 1944. Jag och Arne hade privatundervisning hemma hos kyrkoherde Fritz Hoppe. Det gjorde att vi, som bara var två elever, måste lära oss hela materialet. Det gick ju inte att chansa på att inte få frågan!", minns Sven A Svennberg.
De övriga tolv konfirmationskamraterna, som alla var mellan 13 och 15 år gamla, undervisades hemma i Mogata, där konfirmationen ägde rum den 17 och 18 maj 1944. Sju pojkar och sju flickor, den äldste född i mars 1929 och den yngsta född i november 1930. Konfirmationsprästen Fritz Hoppe hade också en gång vigt konfirmanden Ivar Forsströms föräldrar och även döpt lille Ivar, som då hette Karlsson.
"Fritz Hoppes sista tjänstgöring, långt efter pensionen, var att viga Astrid och mig i Mogata kyrka den 16 oktober 1954", berättar Sven A Svennberg,som således kan fira guldbröllop i höst.
Astrid, som hette Strömqvist, var en av hans konfirmationskamrater och tvilling med Arne Strömqvist. Tvillingarnas far, Gustaf Strömqvist var i många år kyrkvaktmästare i Mogata. Under årens lopp har de flesta lämnat sina gamla hemtrakter och kom nu från Stockholm, Göteborg, Rimforsa, Linköping och Norrköping för att mötas på Vikbolandet.
Allmänbildning
När det nu i maj var dags för 60-årsträff kom nio av de ursprungliga fjorton konfirmationskamraterna till Manheims gård, där Bråvikens Golfklubb håller till. Av de fjorton är fortfarande elva i livet. Att det blev samling vid en golfklubb har sin egen förklaring.
"Vid vackert väder är det trevligt att kunna njuta av vacker natur, vilket alla golfbanor kan erbjuda. Fast den här gången blev det inget golfspel, trots att jag och min hustru är golfare sedan cirka 40 år och jag själv är engagerad som ordförande i den nordiska forskningsstiftelsen för utveckling av vinterhärdiga gräsarter", skriver Sven A Svennberg.
I stället för golfspel blev det en annan slags tävling. Gunborg, som hette Persson i efternamn när hon var flicka, hade ordnat en allmänbildningstävling för sina konfirmationskamrater och allmänt bildande var det också att titta på de fotografier från förr som några av de gamla kamraterna hittat i sina gömmor.
"Kommande träffar måste med nödvändighet ske oftare. Det blir förmodligen varje eller vartannat år i fortsättningen", slutar en förhoppningsfull Sven A Svennberg.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!