Anna Gredelius Robbert tog över som kyrkoherde i Västra Vikbolandets församling efter Lars Linnarsson som slutade efter elva år på tjänsten.
Hon beskriver sig själv som lugn och kreativ.
– Jag gillar projekt av alla de slag, helst hemmaprojekt, det får gärna röra på sig runt mig. Jag sitter sällan still men jag uppskattar även stunder av lugn och återhämtning.
Hennes stora intressen är textil, färg och form.
– Jag tar gärna fram symaskinen när tillfälle ges, då syr jag mest kläder, det har hunnit bli några prästskjortor genom åren. Måla, tapetsera och renovera på huset är också kul.
Hur kommer det sig att du nappade på tjänsten?
– Jag trivs i församlingen. En landsbygdsförsamling har en otrolig bredd på arbetsuppgifter, det lockar mig. Man kommer nära alla delar i verksamheten.
Anna bor i Östra Ryd med sin man och två barn, ursprungligen kommer hon från Smedby.
Kopplingen till Vikbolandet är via jobbet. Hon började i församlingen 2003 som timvikarie. 2010 fick hon en fast plats med inriktning mot barn, ungdom och familj. För något år sedan blev hon arbetsledande komminister i Söderköping S:t Anna församling.
– Under den tiden väcktes intresset för kyrkoherderollen hos mig.
Varför präst, när kom du på att du ville bli det?
– Intresset växte fram under min konfirmationstid. Det var en känsla som kom över mig. Viljan och drivkraften till prästyrket har alltid funnits där efter det.
Vad är roligast med att vara präst?
– Mötena med alla människor. Olika personer i olika skeden i livet. Att få vara en del i deras sammanhang. Utbytet av de innersta känslorna i samtalen fascinerar mig. Även de tuffa mötena blir genuina.
Vad tycker du är svårast?
– Ibland när känslan av otillräcklighet kommer över en. Speciellt i sorgeprocesser. Jag som präst kan dela en sorg med en annan människa men man kan aldrig ta bort eller ta över den. Det kan kännas tungt ibland.
Händer det att du tvivlar på din tro?
– Kan nog inte säga att jag tvivlar någon gång. Tron är en grundsten att luta sig mot i både svåra och roliga tider. Man lutar sig lite mer under de svåra.
Vad vill du göra i rollen som kyrkoherde?
– Just nu känner jag in församlingen och kartlägger vilka behov som efterfrågas och finns. Tillsammans ska visioner och mål arbetas fram.
– Min stora önskan är att få samverkan med våra föreningar och skolor här ute på landsbygden. Det är jätteviktigt att vårda de fina relationerna som redan finns här ute.