Huset strax utanför Östra Husby där familjen nu bor är själva sinnebilden för svensk landsbygd med den faluröda färgen och de vita knutarna.
Huset utanför Östra Husby på Vikbolandet är rött med vita knutar. Sen mitten av oktober står det Kästner på dörren. Huset ligger på en kulle och från baksidan ser man ut över fält, några hus, skogdungar och hagmark. Sju åtta kilometer bort, på andra sidan Bråviken, ligger Kolmårdens skogar som en fond till det öppna landskapet.
– Vi var här en långhelg och tittade på hus och det här var det första. Vi tänkte direkt att det här vi skulle ha. Vi tyckte att Vikbolandet var vackert med sitt öppna landskap. Det motsvarade vår svenska dröm och så är det nära till havet, säger Alexander Kästner.
Familjen Kästner trivs i sitt nya hemland. Att lämna Tyskland var inte ett helt lätt beslut men nyfikenheten på något fick dem att ta steget.
Alexander, Stefanie och deras fyra barn bodde då i det lilla samhället Rheurdt, nära den holländska gränsen, strax väster om Ruhrområdet med städer som Duisburg, Essen och Dortmund.
– Vi hade ett bra liv i Tyskland med vänner och bra jobb. Barnomsorgen fungerade bra och vi trivdes verkligen, säger Stefanie Kästner.
Men för ett år sedan började tanken gro att de ville uppleva något nytt, och att flytta utomlands kunde vara ett alternativ. Den skandinaviska naturen lockade och paret hade en bild av att Sverige var ett bra land för deras barn.
– Barnen är små och ville vi göra något var det nu innan barnen hade så mycket vänner. Vår äldsta dotter Hilda ska börja förskoleklass nu, så ett år senare hade vi inte valt att flytta hit.
Att lämna ett väl fungerande liv och flytta till Sverige har både varit svårt och lätt. Eftersom både Stefanie och Alexander är ingenjörer och redan jobbade för Siemens Energy var det inga problem att få jobb på samma företag fast i Finspång.
– Det var ändå svårt att ta det slutgiltiga beslutet, vi tänkte mycket på hur barnen skulle ta det och det var svårt att lämna det vi hade för något vi inte riktigt visste hur det skulle bli, säger Stefanie.
Fika-stund för barnen. En svensk företeelse som är lätt att gilla.
Vad tycker era föräldrar om att ni flyttar så långt bort?
– De var ledsna först, inte minst med tanke på att de inte skulle kunna träffa barnbarnen så ofta. Men vi berättade om idén tidigt och de står bakom vårt beslut. Den första tiden här i Sverige har de varit med och stöttat oss med barnen. Men visst är det tufft för dem, säger Alexander.
Det som gått lätt är kontakten med banken för huslån och på bara två veckor har de fått svenska personnummer och kreditkort. Alexander berättar att både skolan och förskolan i Östra Husby har varit mycket välkomnande.
– Paret vi köpte huset av har hjälpt oss med elbolag, försäkringar, sophämtning och sånt. De hittade till och med en katt åt oss som vi lovat barnen att de skulle få när vi flyttade hit.
Barnen blev lovade en katt om flytten till Sverige blev av. Nu har katten Felice blivit som en extra familjemedlem.
Alexander och Stefanie tror att språket kommer vara den största utmaningen den närmaste tiden. De kommer få en del undervisning genom Siemens och funderar på lektioner utöver det.
– Folk säger att svenska och tyska är lika, men jag tycker inte det. Men det är viktigt att vi lär oss språket för att bli en del av samhället, säger Alexander.
– Det är roligt att lära sig ett nytt språk och jag skulle ändå säga att jag förstår en hel del om du pratar långsamt, säger Stefanie.
Känner ni ingen hemlängtan?
– Nej, än så länge är alla våra förhoppningar uppfyllda och barnen trivs. Det är andra gången de ser snö och det gillar de. Vår plan är att stanna och bli integrerade. Nu ser vi fram emot vår semester i sommar, då stannar vi här för att upptäcka Sverige, säger Alexander.