Arne Hultqvist i Vånga Hembygdsförenings arkiv, ett av Östergötlands största hembygdsarkiv.
Arne Hultqvist bubblar av berättelser och fakta om Vångas långa historia, om malmbrytning och hyttor, torp och byar. Skrivit har han alltid gjort, först för personaltidningen på sitt arbete och nu i sitt och föreningens kartläggande av Vånga sockens många byar.
Samtidigt säger han sig inte kunna lika mycket om orten som många andra, han har bara bott i Vånga sedan 1980. Många skulle säkert anse att 41 år är en lång tid, men i Vånga finns flera släkten med anor på orten som sträcker sig många hundra år bakåt i tiden.
Arne blev hembygdsföreningens kassör 2003 och valdes 2020 till dess ordförande. Intresset och kunskapen om orten har vuxit med åren.
Arne Hultqvist sopar snö framför Vånga Hembygdsgårds museum. Coronapandemin satte stopp för all publik verksamhet 2020, men föreningen har jobbat på med underhåll av hembygdsgårdens hus.
– Det känns meningsfullt på flera sätt att dokumentera orten och så det sociala förstås.
Men mycket av det sociala har pandemin satt stopp för. Saknat av många är ”Gubbdagis” som hölls varje onsdag, där män träffades och pratade om olika projekt som de arbetade med.
– Det började klockan 09.30, men många var där redan 09.00. Vi var sällan färre än 35 personer, säger Arne.
Arne Hultqvist är aktiv i Vånga Hembygdsgård sedan 2003. Här visar han runt på Vånga Hembygdsgård.
En stor utmaning för föreningen är de aktiva medlemmarnas höga medelålder.
– Vi är cirka 340 medlemmar, vilket kan låta bra för att kunna driva verksamheten, men den stora utmaningen är att få yngre personer att engagera sig i föreningen.
I Käslingestugan arrangeras kafé om somrarna.
Snön bäddar in Vånga Hembygdsgård i väntan på våren och återupptagna aktiviteter efter corona pandemin.
Det Arne saknat mest under 2020 är hembygdsföreningens café, valborgsfirandet och kanske framförallt Hembygdsdagen som hålls sista söndagen i augusti och brukar bli en riktig folkfest med cirka 1 500 besökare.
Arne Hultqvist framför kartan där hembygdsföreningen märkt ut de 300 torp och torpruiner som finns i bygden. 110 av dem har föreningen även märkt ut med blå skyltar på platsen där de en gång stod.
Även ”Farfars far-dagen” fick ställas in. Det är en dag när skolelever kommer till hembygdsgården och får prova på att leva som på farfars fars tid. Besökarna får kärna smör och såga ved bland annat, berättar Arne. Han brukar även ta emot barn från förskolan.
Arne Hultqvist med flera fick av Kurt Pettersson lära sig hur man bygger den populära "ljugarbänken" enligt traditionella metoder.
Helt stilla har det ändå inte varit på hembygdsgården, trots pandemin. Ljugarbänkar har tillverkats med traditionsenlig teknik och nu snickras nya bord av lärkträ. Träet återanvänds från spångarna kring den nu nedtagna vandringsleden vid Glansgruvan. Gösta Svensson och Leif Persson är med och bygger borden.
Arne Hultqvist, Gösta Svensson och Leif Persson bygger bord av återvunnet lärkträ från de spångar som Hembygdsföreningen återtagit sedan markägaren beslutat att stänga ner Glansgruvans vandringsled.
Något program för kommande verksamhetsår har föreningen inte tagit fram ännu, men de är beredda att starta upp när möjligheterna ges.
– Det vi hoppas mest är att vi ska kunna arrangera vår Hembygdsdag igen, säger Arne som trots allt ser ljust på framtiden.