Gino Quesadas knivar är inte bara vackra, genomarbetade och tål hårda tag. De är också unika – var och en i samlingen.

– Allt började med en fiskeklubb för ungdomarna på skolan i Ekerö jag arbetade på för mer än 20 år sedan. Tanken var att varje elev skulle göra en egen kniv. De sista fyra–fem åren har intresset för knivhobbyn tagit fart på allvar, säger Gino.

Undan för undan har den pensionerade slöjdläraren med rötterna på Mallorca lärt sig att slipa knivblad, bearbeta skaften, snegla på design och utformning och läderarbetet med slidorna. Tack vare branschkontakter är han numera också inne på smidets svåra konst. 

Att se att Gino Quesada har fingertoppskänsla är inte svårt. Varje kniv är mycket genomarbetad och detaljer och funktioner sitter. Att fälla ut och in en fällkniv med spärrfunktion sker med precision och exakthet.

Han visar runt i den lilla källarlokalen som trots de små måtten har det mesta i maskinväg som krävs för knivhobbyn.

– Jag har inte plats för allt, resten står utanför Stockholm, men jag klarar mig långt på min bandsåg, pelarborrmaskin, en fräs plus en bandslip. Hobbyn ska inte vara för komplicerad.

Gino fortsätter:

– Stegvis har arbetena blivit mer avancerade. Naturmaterial är en favorit. Jag jobbar gärna med horn, träslag och ben. Knivarna ska vara enkla och rena. Risken med att jobba för länge med en kniv är att det just blir för mycket och för dyrt.

Jaktknivar är för tillfället populära. Och knivar som presenter. Att kunna etsa ger kniven en extra dimension för jägare. Det kan vara allt från hundar till fåglar, vildsvin och jaktmotiv. Att göra knivar tar tid. Att etsa gör jobbet ännu mer tidskrävande.

– För mig är knivskapandet terapi. Det får ta den tid det tar. Stress och knivjobb passar inte ihop. Då blir det fel.

Gino Quesada anser att  knivarna ska användas. Dels tål knivarna att nyttjas. Dels blir de bara vackrare med åren.

Kniven omnämns som alla verktygs moder och var sannolikt människans första hjälpmedel – på den tiden tillverkad av flinta. Smitt järn kom inte in i bilden förrän på den äldre järnåldern, cirka 500 år före Kristus. 

I dag finns knappast någon gräns för utveckling och priser på exklusivt hantverk. Udda och specialsmidda knivblad – till exempel genom att varva material med meteoriter (himmelsmetall) med härdbart kolstål – kännetecknas av extra seg- och hårdhet.