– Det är sekelskiftestema med marknad, tal, gamla båtar och underhållning, berättade träbåtföreningens sekreterare Lena Karlsson.
På marknaden såldes bland annat fisk, strömmingsburgare och grönsaker. Sjövärnet var på plats för att värva ungdomar.
– Det är en väldigt rolig sommaraktivitet för ungdomar mellan 15 och 20 år. Vi seglar, lär oss sjömanskap, ror, sover i tält och lär oss överleva i skogen. Det handlar mycket om gruppsamarbete, förklarade Hedig Weibull från Sjövärnet.
Kajen fylldes med besökare som ville se de gamla roddbåtarna lägga till. En del hade tagit på sig tidstypiska kläder dagen till ära. En av dem var Jan Karlsson.
– Jag är här för att titta på rodden, insupa atmosfären och mysa till lite grann. Jag har varit här sista fyra-fem åren.
Strax innan klockan halv tolv kunde man skymta de gamla träbåtarna bakom udden i Valdemarsviken.
– Vi har rott från Lövudden, berättade John Eriksson när han gått iland till publikens applåder.
Var det jobbigt?– Nej, vi var en väldigt bra besättning.
Lars Hallqvist är en av initiativtagarna till Waldemarsviksrodden.
– Det är både nya och gamla båtar. Vissa är bara tio år gamla, men byggda på gammalt manér. Andra är betydligt äldre, 50-60 år, berättade han när han tagit sig ur båten.
Är de svårare att ro än en ny båt?– De här är mycket lättare, eftersom de är byggda för att ro. En modern roddbåt som är gjord för att ha motor i akterseglet är svårare att ro.
Förr var roddbåtarna viktiga i Valdemarsvik.
– Man rodde till marknader, till Stockholm och Linköping. Det fanns också en sjuksköterske-eka som barnmorskan hade till öarna, det bodde ju folk där på den tiden. Det var en extra snabb båt, det kunde ju vara kris.
Önskar du ibland att du hade motor?– Ja, det är klart man gör ibland när det är motigt och eländigt, men vi ror inte så ofta. I regel seglar vi. När man suttit och rott i två timmar i motvind är man ganska mör, det går inte att komma ifrån.
Som avslutning var det kapprodd mellan smålänningar och östgötar – en tävligt som östgötarna vann.