På Loviseberg finns mer plats än på Vammarskolan och eleverna delar vanligtvis upp sig i mindre grupper.
För lite mer än en vecka sedan stod det klart var några av Vammarskolans klasser skulle ta vägen efter översvämningen i slutet av juli. Årskurs sex bereddes plats i Lovisebergs förskolas tidigare lokaler utmed Norrgatan, för undervisning i alla ämnen förutom de praktiska. Efter en knapp vecka tillbaka vid skolbänken råder en känsla av positiv förvåning bland klasskamraterna.
– När jag fick höra att vi skulle vara här tänkte jag att det aldrig kommer att gå, då kändes så krångligt och helt hopplöst. Men när jag kom hit märkte jag att vi var ensamma och att det var väldigt bra löst, säger Theo Rolf.
Flera av hans klasskamrater delar uppfattningen att beslutet kom aningen chockartat. Efter hand visade sig resultatet vara över förväntan. För Sam Lind innebär valet av Loviseberg dessutom en nostalgisk bonus.
– Jag vet inte varför, men det känns bara bra att komma tillbaka hit, man känner sig fri, säger han och flikar in:
– Egentligen tycker jag att det är mer synd om fyrorna som fick vara kvar på Sörbyskolan.
Märta-Li Dahlholm, Theo Rolf, Sam Lind och Angelica Cahulogan. Ovanför dem sitter läraren Jan Ekberg.
Trots att flera av eleverna poängterar att deras tidigare klassrum var både bättre och mer rymliga finns på Loviseberg en hel förskola till deras egna förfogande. En ensamhet som blivit en oförväntad välsignelse.
– Det är skönt att bara vi sexor är här, som om vi tagit över hela stället. Det är också mycket lugnare och nu har fått större plats så det blir lättare att fokusera, säger Angelica Cahulogan.
Märta-Li Dahlholm håller med och berättar hur vardagen kunde vara tidigare på Vammarskolan.
– Det har varit lugnt här. Vi brukade höra stolar som drogs ovanför oss och liv utanför klassrummet, så jag kan fokusera bättre nu.
Vad som från början målades upp som ett av de större orosmomenten var pendlingen mellan de två skolorna. Undervisningen i de teoretiska ämnena hålls på Loviseberg och är framförallt förlagda till förmiddagar, medan lunch och praktiska ämnen i regel sker på Vammarskolan på eftermiddagarna.
Många klasskamrater tycker att det är aningen jobbigt att behöva gå mellan skolorna, men konstaterar också att promenaden inte är så farlig. Det värsta är snarare avsaknaden av den stora fotbollsplanen och slänggungan uppe vid Vammarskolan.
Jan Ekberg säger att den tyngsta bördan egentligen faller över lärarna, som måste lösa allt logistiskt med transport av läromaterial, schemakorrigeringar och salsbokningar på Vammarskolan.
Läraren Jan Ekberg är nöjd med nödlösningen och särskilt tacksam över den snabba hjälp som de har fått. Ett handtag som också behövdes för att göra om den halvt utplockade förskolelokalen till ett fullutrustat klassrum med allt från smartboards till suddgummin på lite drygt en vecka.
Mer än något annat är han dock stolt över hur eleverna hanterat situationen.
– Det är väldigt ordningssamt, nästan bättre än förut. På något sätt tror jag de känner ett ansvar. Vi har råkat ut för det här utan att någon av oss kunde rå för det, så vi får försöka hjälpas åt och eleverna ställer upp på det, säger han och utvecklar:
– Har man inte riktigt haft fokus på att det ska vara ordningssamt tidigare så känner man helt plötsligt att man måste, vi kan liksom inte ha ett moment till där det är oordning.
Jan Ekberg poängterar däremot att det fortfarande är alltför tidigt att utropa en succé.
– Har man ett hack i maskineriet så märks det mer ju längre man kör. Rätt som det är kanske det blir minus tio grader ute och jobbigt med förflyttningarna. I dagsläget lägger vi in en halvtimme på förflyttningen och det skulle vara svårt att lägga mer.
Ett av många extrautrymmen som finns till klassens förfögande på Lovisebegs tidigare förskola.