Vinden friskar i från nordost och de tunga skyarna påminner om att regnet hänger i luften. Sommargästerna är ännu åtminstone två månader bort, men Gryts skärgård är naturligtvis ändå ständigt levande. Strömavbrotten kan samtidigt rubba vardagen. Under 2019 var de förhållandevis många. I framtiden ska de bli färre.
– Runt 200 kunder här ute drabbades av i snitt elva elfel förra året. Det är naturligtvis inte acceptabelt.
Anna-Lena Öiås är projektledare för Eons pågående insats för säkra den framtida energileveransen till kunderna i skärgården. Nu besöker hon linjemontörerna som har hunnit fram till Östra Nötholmsskäret, omedelbart söder om Harstena, i sitt arbete med att byta ut ledningarna som förbinder energiförsörjningen på öarna i den här delen av Gryts skärgård.
– Fjolåret var väldigt speciellt sett till vädret med ovanligt mycket åska. Det bidrog till de täta strömavbrotten. Här ute är våra ledningar särskilt utsatta av väder, vind och åska. Förhoppningsvis ska projektet minska risken för strömavbrott, säger hon.
Även om man kanske inte nödvändigtvis tänker på det i alla lägen, är elen ständigt närvarande i skärgården. Kablar på sjöbotten och stolpar på kobbar och skär. En viktig del av en levande skärgård. Men mycket av utrustningen är gammal och därmed mindre driftsäker. Hårt väder gör inte saken bättre. På Östra Nötholmsskäret skjuter ett par nya, miljövänliga elstolpar upp mot den gråa skyn och under vårt besök på ön byts de gamla ledningarna ut mot nya.
Anna-Lena Öiås förklarar:
– Den så kallade blanktråden byts ut. Istället blir det ny isolerad lina. De gamla ledningarna var ytterst känsliga. Det räckte med att de kom emot varandra av vinden eller att ett nedblåst träd lade sig över ledningen för att det skulle bli kortslutning. Det slipper vi nu och våra kunder slipper samtidigt bli utan ström.
Linjearbetarna Emil Rocklöv och Erik Johannisson från Linjemontage har fullt upp på Östra Nötholmsskäret. Den nya ledningen ligger och väntar på kabeltrumman på den inhyrda pråmen. Först ska den gamla plockas bort och maskinföraren Niklas Sääw har en nyckelroll i sin arbetsmaskin. Den gamla, och tätt skarvade, tråden vevas in på maskinens trumma och under tiden har Emil Rocklöv och Erik Johannisson förberett den nya i den utmanande terrängen. Snart har bytet skett. Totalt handlar det om cirka en kilometer ledning.
– Dessutom kopplar vi ihop linjen med den elförsörjning som ligger längre norrut vid Södra Finnö. Ett sätt att sprida riskerna och bli mindre sårbara, säger Linjemontages projektledare Joakim Anderberg.
Redan 2015 började Eon projektera för åtgärden. Tolv miljoner kronor satsas på förbättringarna.
– Projektet är alltså inte direkt kopplat till erfarenheterna från 2019. Men när det blev som det blev ifjol, är vi givetvis nöjda med att planeringen redan hade kommit så här långt att vi kunde börja arbeta i år. Det har varit en lång resa. Det ställs alltid högra krav på tillståndsprocessen i skärgården. Vad som får göras, hur det får göras och när det får göras, säger Anna-Lena Öiås.
Även arbetet i sig tar extra tid i skärgården. Allt material och alla maskiner måste fraktas över vattnet. Målsättningen är att hela projektet ska gå i mål under 2020.
Därefter kan ständig tillgång på el garanteras ute på öarna – eller?
Anna-Lena Öiås skrattar.
– Nej, det törs jag inte ens utlova inne i stan.
