Varje vecka, bortsett från vinterveckorna, har de monterat upp sitt bord och dekorerat med färggranna och, i många fall, klorofyllrika varor.
Men nu är det slut med deras torgverksamhet, som den förra ägaren Paul Carlsson etablerade redan i slutet av 1930-talet och som Maud och Anders Djerf tog över i mitten av 1970-talet.
Sedan dess har paret krängt åtskilligt med jordgubbar, utplanteringsväxter, tomater, gurkor och annat som hör hemma i den vegetabiliska sfären.
Samtidigt har de sett en torghandel i förvandling. Alltmer har utplanteringsväxterna fått en framträdande roll, medan en del grönsaker och bär har fått ge vika.
Utan omsvep tillstår Maud Djerf att butikerna har ”väldigt fina bär och grönsaker i sina diskar”, vilket konkurrerar.
Men inte bara utbudet har förändrats.
– Förr dök kunderna upp tidigt på morgonen. Idag dyker de inte upp förrän vid 10–11-tiden, säger Maud Djerf, som inte missat en enda torgdag.
– Jag har glädjande nog aldrig varit sjuk under torgdagarna, säger hon från Jakobsberg, utanför Stockholm, som en dag träffade sin make i Norrköping, där tycke uppstod.
Anders Djerf är dock född och uppvuxen i Loftahammar. I dag bor paret på Årestad gård, tre mil från Valdemarsvik.
– De första 20 åren var Anders med, men därefter har jag i det närmaste skött torghandeln själv. Men jag har också haft hjälp av en Valdemarsvikskvinna, Ingeborg Petterson, mer känd som Bollan. I dag är hon 94 år, men det är inte så många år sedan hon slutade.
Tre dagar i veckan har Djerfs parkerat sin verksamhet på det smått pittoreska torget. Under våren har det ofta handlat om fem dagar i veckan.
Men det är inte bara ortsbor som har lagt rabarber på grönsaker och blommor.
– Sommargästerna har varit rätt så trogna kunder, säger Anders Djerf, som tillsammans med frun driver ett eget lantbruk på 100 hektar, som präglas av säd och ungdjur.
– Så visst finns det sysselsättning även efter torghandeln, säger den blivande 65-åringen, som fyller i december. Åtta dagar senare fyller även frun 65 år, så timingen beträffande pensionsåldern sitter bra.
Det måste väl ha inträffat någon dråplig situation under årens lopp?
– Jovisst. Jag minns en berusad man som brukade komma hit och hämta grönsaker, i en skottkärra, till sina kaniner. En dag lutade han sig mot torgbordet och somnade. Vi fick bära honom, över torget, till den dåvarande taxistationens soffa, där han fick sova ruset av sig.
