I ungefär fyra år har restaureringen av Sandgärdet pågått. Träd och buskar har röjts. Flismaskiner har gått varma. Sandgärdet, som tillhör Harstena by i Gryts skärgård, har under denna tid förvandlats från en ö, helt igenväxt med snårskog, till en plats dominerad av ängar och hagar.
– Vi har återskapat en anrik miljö. Det har betats här i åtminstone 500 år, säger Per Gräslund, en av eldsjälarna bakom projektet.
Han bor på grannön Grönsö. Redan som barn besökte han ofta Sandgärdet. Då pågick här ett intensivt slåtterarbete varje sommar. Uppemot 40 personer gick fram över ön med liar. Det torkade gräset blev till vintermat åt de närvarande skärgårdskossorna. Här odlades öbornas potatis och det skördades mängder med hasselnötter.
– En säsong, på min farfars tid i slutet av 1800-talet, plockades över 6000 liter nötter här, säger Per Gräslund.
Det var viljan att återskapa detta som fick Per Gräslund, tillsammans med andra ortsbor, att genomföra det som kallas för Sandgärdesprojektet. Totalt har det kostat cirka 2,5 miljoner kronor. En summa som finansierats av bland annat Världsnaturfonden och länsstyrelsen.
– Det är roligt att se resultatet. På våren är det som ett hav av blåsippor. Efter det kommer vitsipporna, gullvivorna och ramslöken. Och orkidéerna, som Adam och Eva, säger Harstenabon Hans Zschaeck, som också engagerat sig i projektet.
Men bara för att röjningsarbetet nu är klart betyder det inte att arbetet är över.
– Nu ska ön brukas också. Annars är pengarna kastade i sjön, säger Per Gräslund.
Och brukas ska den, av lantbrukaren Karl Johan Gustafsson och ett femtontal av hans kor.
– Korna är mina medarbetare, säger han.
Han flyttade till skärgården i början av förra året efter att ha varit lantbrukare på fastlandet. Nu har han kor på nio öar.
– Det skiljer sig från fastlandet. Här är det en himla logistik med att transportera korna mellan öarna. Dessutom är betesmarken annorlunda. Här är det mer näringsfattig ängsmark, säger han.
Under NT:s besök på Sandgärdet öppnar sig himlen. Regnet är efterlängtat. Den nyslåttrade ängsmarken är gul av torka, men samtidigt prunkar hasselbuskarna. Och en ny gärdsgård, som hägnar in området för den gamla potatisodlingen, är på plats.
Det är vackert, men vad var det egentligen för fel på skogen som har röjts bort?
– Det här är bättre om man vill promenera och se sig omkring. Och här i Gryts skärgård är den vårdade kulturmarken anrik. Det är naivt om man tror att naturvård handlar om att lämna den helt ifred. Det är att ge upp, anser jag.
