Det är inte toner av jazz och brass som möter besökare på Nordic Brass utan ljudet från den tunga mässingsindustrin som kör för fullt, dygnet runt, alla dagar i veckan. Vid smältugnarna är det inte så varmt den här årstiden, men under sommarmånaderna blir det så hett att personalen, relativt ofta, behöver ta en paus och dricka vatten.
– Vi har en stabil verksamhet och vi har tagit oss igenom pandemi och lågkonjunktur stärkta. Men det beror också på våra anställda som ställer upp. Man måste ha personal som är ett lag, säger platschef Johan Trysberg, som arbetat på företaget i nio år.
Ungefär 125 personer jobbar här. Alla vet vad de ska göra på sina respektive stationer och många kan byta plats med varandra. I de tre smältugnarna smälts koppar och zink upp och sedan kommer det ut som mässing. En del lastar i smältugnen eller tar emot flytande mässing som formas till långa göt, det vill säga gjuten mässing i cylindrisk form, och tackor. De glänsande cylindrarna körs runt på löpande band i de stora lokalerna medan andra förvandlas till exempelvis muttrar.
I nästan alla hem i hela landet finns koppar från Nordic Brass. Den finns i grunden av nästan alla vattenkranar innan de täcks av rostfritt stål, i bultar och rör, dörrhandtag, lås och hänglås. Tillverkningen är max 25 000 ton mässing per år och företaget omsätter en miljard kronor. Nordic Brass är den största privata arbetsgivaren i Valdemarsviks kommun.
– Det är ett stort ansvar. Det går bättre för oss nu och vi ser försiktigt fram emot 2025. Vi har anpassat kostymen. Redan våren 2022 såg vi att det skulle komma en lågkonjunktur. Då varslade vi cirka tio anställda, säger Björn Wiborg.
Han veckopendlar till Gusum och har varit på företaget i drygt två år.
– Det är inte bara ett arbete utan det blir en livsstil. Jag har jobbat på ett antal olika bruk och jag förstår grunderna i processen då jag arbetat på maskinnivå och även i olika skiftgångar, säger Björn Wiborg.
På företaget känner alla varandra och ledningen är mån om att ha ett bra arbetsklimat med högt i tak.
– Vi har bra stämning här och man ställer upp både för varandra och för företaget. Personalen är vår största tillgång, den måste man vara rädd om.
De höga elpriserna påverkar produktionen. Klockan 13 varje dag informeras om kommande dygns elpriser och då anpassar man produktionen efter det. Produktionen är elintensiv och kräver 100 000 kilowatt-timmar per dygn, vilket motsvarar fem villors årsförbrukning i elkostnader. En höjning på tio öre i elpriset motsvarar minst tre miljoners extra kostnader per år för företaget, som grundades redan 1653.
– Om elpriset toppar drar vi ner på produktionen. Men vi är försiktigt optimistiska. Det går bra för företaget, säger Johan Trysberg.
De största konkurrenterna inom mässingsindustrin finns i Italien och Tyskland. Men Nordic Brass är den enda mässingsproducenten norr om Berlin. Förutom Norden så exporterar man till Tyskland, Frankrike, Polen, England och Lettland.
– Vi vet exakt var våra produkter är och vi kan spåra vår mässing flera år tillbaka. Jag tycker att det är galet att inte köpa närproducerat för det kostar mycket mer med transporter, säger Björn Wiborg.
Miljöarbetet är viktigt för företaget och sedan 25 år tillbaka har de egna "slingbilar" i hela landet.
– Det innebär att det är samma bil som levererar mässing som sedan tar tillbaka företagets skrot. Det är ofta svarvspån som företagen inte har någon användning av som blir deras skrot. Men vi återvinner det så att det återgår i produktionen, förklarar Johan Trysberg.
Nordic Brass har en egen produkt – Aqua Nordic, blyfri mässing som är miljövänligare. Men all mässing som företaget levererar är hundra procent återvinningsbar.
Koppar är dyrt och attraktiv på marknaden. Företaget har larmade stängsel runt om fabriken för att slippa koppartjuvar. Men det finns gånger då någon till och med försökt gräva sig under stängslet, men då utan att lyckas.
Många i personalen har jobbat där i generationer. Farfar, pappa och nu sönerna. Benny Starkås berättar att han varit på bruket sedan 16 års ålder.
– Jag ville inte fortsätta att plugga, jag ville jobba och tjäna pengar. Vi har jobbat här alla i familjen. Nu är det jag och brorsan kvar. Jag trivs här, säger Benny Starkås.