Det är förmiddag på Vammarskolan och sorlet av elever tystnar när de återvänder till sina klassrum efter rasten. Men alla som borde vara här är inte här. Några elever är hemma, de så kallade hemmasittarna.
– Jag tycker egentligen inte om det ordet, det sätter en oförtjänt stämpel på de här eleverna. Det är ingen som gör det av egen vilja egentligen, utan det är många faktorer som spelar in, säger Hilda Larsson som är socialkoordinator på Vammarskolan.
– Jämfört mot Söderköping till exempel så ligger vi ganska lågt, det rör sig om några få, men jag tycker att det är alldeles för högt oavsett, fortsätter hon.
Hilda Larsson har jobbat på Vammarskolan i tre år. Hennes tjänst, som kom till i samma veva, går ut på att hålla koll på elevers frånvaro och agera.
– Vi har ju sett att den här typen av frånvaro ökat och det är viktigt att vi kan fånga upp dessa elever. Varje fall är unikt och det kan krävas olika insatser från flera håll. Vi har därför nyligen infört skolsocialteam, en samverkan mellan oss, socialtjänsten samt råd och stöd, där vi med samtycke från föräldrar kan samarbeta för att se hur vi från olika håll kan möta upp de behov som finns hos både föräldrar och elever.
Sociala medier pekas ofta ut som en bidragande faktor till elevers ökade psykiska ohälsa. Så även på Vammarskolan.
– Sociala medier påverkar jättemycket. De kanske har bråkat med någon över sociala medier eller varit föremål för ryktesspridning där, och då påverkar det skolgången. Sedan har vissa en sårbarhet i sig, som fobier och social ångest.
På Vammarskolan har man, genom en årlig enkätundersökning, sett att allt fler elever upplever en otrygg skolmiljö. Man har även fått kännedom om en ökad förekomst av hot om fysiskt våld genom sociala medier. Något man jobbar aktivt mot.
– Vi har varit förskonade från det innan. Men jag tror att den här romantiseringen av gängkriminalitet spridit sig även hit. Sen har vi inte sett att det faktiskt hänt något, men attityder har förändrats.
De här insatserna som görs, hjälper de elever tillbaka till skolan?
– I vissa fall, absolut. Men genom att uppmärksammar det och agera kan vi göra stor skillnad för många, men ibland kan det krävas mer hjälp än den vi kan erbjuda från skolans håll och då kan långa väntetider till exempelvis BUP förlänga processen.