Med Anton och Albert lever familjeföretaget vidare. "Jag är med i några år till, innan jag lämnar över helt", säger pappa Pär.
Sedan oljekrisen på 1980-talet har Valdemarsviksföretaget, Väg & Byggnad Harryson AB som grundades -74, främst sysslat med bygg och anläggning. Innan dess utgjorde asfalt och vägar basen i företaget.
– Vid oljekrisen steg priserna i taket. Utan eget asfaltsverk blev min far, Lars Harryson som grundande företaget, utkonkurrerad av de stora. Han var tvungen att ställa om, berättar Pär Harryson, vd för företaget, som själv inledde sin resa i familjeföretaget -78.
Bredvid sig har han sönerna Anton och Albert. De har nyligen klivit in som tredje generationens delägare och har av förklarliga skäl ett livslångt band till företaget. Båda minns en barndom med pappa på jobbet.
– Oh, ja! Vi var med så ofta vi fick, utbrister Anton.
– Vi hjälpte till och sprang enkla ärenden. Flera av gubbarna känner oss sedan vi var små, säger Albert och fortsätter:
– Sen var det så klart fränt att se grävmaskiner på så nära håll som sexåring, det var ju en dröm!
För den äldre av bröderna, Anton, utstakades vägen in i företaget tidigt. Liksom sin far valde han att börja jobba i företaget direkt efter studenten och arbetsleder i dag manskapen på byggen. För Albert var det däremot aldrig lika självklart.
– Jag reste en del efter studenten innan jag beslutade mig för att börja studera, säger han och titulerar sig i dag som entreprenadingenjör – eller "kontorsråtta", som han själv kallar sig.
Hur ser du på att sönerna nu tagit steget in som delägare?
– Det är jättekul och jag ser att det finns en lysande framtid för dem. Jag är med i några år till, innan jag lämnar över helt, säger Pär.
Bröderna Anton och Albert har nyligen tagit steget in som delägare. De blir tredje generationens Harysons att driva det Valdemarsviksbaserade famijeföretaget som grundades 1974.
Trots att byggbranschen är hårt ansatt och att de senaste åren varit fyllda av utmaningar ser de ingen större kris för egen del i närtid.
– Det är förstås svårt att sia om framtiden, men om vi tittar lite framåt ser vi ett stabilt inflöde av jobb. Som det ser ut just nu är företag av vår storlek inte de som drabbas värst. Men det är klart att man drar öronen till sig, när man hör att företag går i konkurs, säger Pär.
– Det är främst tråkigt för våra kollegor som drabbas direkt. Branschen är ganska närodlad, så det är klart att man påverkas när kollegor förlorar jobbet, fortsätter Albert.
Sedan år 2000 har företaget varit årsentreprenör till Valdemarsviks kommun.
– Det ligger viss prestige i det, att vi har det lokala. Det betyder också att det alltid finns ett visst inflöde av jobb.
Företaget utför många jobb på öar. Här är en bild från tidigare år när både lastbil och hjullastare bogseras ut till ett jobb på Ämtö utanför Valdemarsvik.
Läget i Valdemarsvik ger dem bra förutsättningar att fylla kalendern med jobb. Att jobba lokalt sätter samtidigt press.
– Vi lever på att vi har ett gott renommé i branschen. Vi ser till att alla våra jobb blir bra, allt annat skulle innebära förlust på sikt, säger Pär.
Bilden togs 1986 och visar försvarets besiktning och provkörning av slipen i Hummelviks varv (idag Gryts varv). På bilden syns Pär tillsammans med sin far, där familjeföretaget byggt två slipersbanor med räls, 110 meter långa och ut till elva meters djup under vattnet, samt alla kajer, spel med mera runt om kring. Beställare var försvaret.
De är övertygade om att generationsskiftet, och föryngringen det medför, kommer gagna företaget på sikt.
– Generationsbytet innebär att vi hänger med i ett alltmer digitaliserat samhälle. Det kan nog vara svårt för en del företag av vår storlek att göra den anpassningen. Hur företaget drivits har förändrats genom de gångna 49 år och kommer säkerligen att förändras framåt – vår förmåga att hänga kvar kommer avgöras av hur bra vi är på att anpassa oss till marknaden och eventuellt växa med det, säger Albert.
Vill ni växa?
– Jag vill att vi växer, absolut!, säger Albert och fortsätter:
– Men jag minns vad farfar brukade säga: man ska skynda långsamt, man får inte springa för fort.