Av kostnaden stod Naturvårdsverket för 293 miljoner och kommunen för 15 miljoner.
Utredningen om badet i centrum har gjorts av kommunens tekniska avdelning efter en motion till kommunfullmäktige från Moderaterna.
– Vi har gett flera förslag på platser och priser på bryggor och badstegar och vi tog också ett antal badvattenprover för att se om det var lämpligt, säger kommunens tekniska chef Mikael Jonsson.
Proverna som visade höga halter av e-colibakterier togs dock förra sommaren och måste tas flera gånger för ett säkrare resultat. Bakterier antas främst komma från utlopp av Fifallaån och Vammarsmålaån, men även från dagvattenledningar.
När det gäller kvarvarande gifter påminner miljökontoret i sitt yttrande om att grundare vatten inte blev muddrade i det stora miljöprojektet och att höga halter metaller därför kan grumlas upp från sedimentet och utgöra en hälsofara.
Anna Nilsson (M) var den som 2022 tog initiativet till ett centralt bad för att få ytterligare en attraktion för turister och ortsbor. Det landade i en motion, undertecknad av dåvarande sju moderata KF-ledamöter.
– Med tanke på hur många miljoner som staten och kommunen har lagt på att sanera Valdemarsviken från gifter så är det verkligen anmärkningsvärt att vattnet fortfarande är otjänligt, säger hon.
– Ett av många skäl för sanering var att kommunen skulle kunna använda inre hamnen och att ett bad skulle passa väldigt bra i det sammanhanget, fortsätter hon.
Motionen är besvarad med utredningen och går inte vidare.
Orsaken till saneringen var utsläpp från Lundbergs läderfabrik (1873–1960) då flera hundra ton krom och kvicksilver gick orenat rakt ut i Valdemarsviken. Saneringen som gjordes med grävmuddring föregicks av många års utredning av Naturvårdsverket och Mark- och miljödomstolen. Lars Beckman (S) är i dag oppositionsråd men var kommunalråd när planerna på saneringen godkändes av ett enigt kommunfullmäktige.
– Det är absolut i särklass vårt största ärende, men vi hade ju Länsstyrelsens och Naturvårdsverkets hela kompetens bakom oss, säger han.
Länsstyrelsen var tillsynsmyndighet för projektet och entreprenör belgiska DEC. Det var en bottenyta motsvarande 50 fotbollsplaner som sanerades och muddermassorna lades upp på en markdeponi på Grännäs.