Navalnyjs medarbetare och anhöriga har inte hört något nytt om honom på en veckas tid. Det enda de vet är att han inte är kvar på den straffkoloni där han har suttit fram tills nu.
I juni förra året var de i ett liknande läge. När den ryske oppositionsledarens juridiska ombud försökte träffa honom på det fängelse där han satt då fick de ett kort besked av personalen: Det finns ingen fånge med det namnet här.
Först några dagar senare framgick det att den mest kända fången i Ryssland hade blivit flyttad från en straffkoloni öster om Moskva till en annan något längre österut.
"Rymdresan fortsätter – jag har flyttats från ett skepp till ett annat", meddelade Navalnyj då i ett inlägg som gick ut i hans sociala medier, där han uttrycker sig ironiskt om sin situation.
"I vilken som helst"
Sedan Aleksej Navalnyj återvände till Ryssland i januari 2021 har han dömts flera gånger om av det regimtrogna rättsväsendet. Senast för "extremism" – vilket innebar att han förr eller senare skulle flyttas igen, till någon straffkoloni med den högsta säkerhetsnivån.
Men ingen har sagt när, eller till vilken. Navalnyjs talesperson Kira Jarmysj beskriver det som att myndigheterna kan flytta runt fångar "i flera veckor eller till och med månader utan att någon vet var de är".
– Nu behöver vi leta efter honom i varje särskild straffkoloni i Ryssland, säger hon till nyhetsbyrån AP.
– Och det finns omkring 30 av dem i hela Ryssland. Så vi har ingen aning om i vilken vi kommer att hitta honom.
Aleksej Navalnyj har hittills hållits fängslad inom några tiotal mil från Moskva. I måndags förra veckan var det tänkt att han skulle framträda vid en domstolsförhandling. Hans talesperson Kira Jarmysj misstänker att myndigheterna vill hålla honom långt borta från offentlighetens ljus inför det kommande presidentvalet.
Tågvagnar för boskap
Rysslands fängelsesystem är i många avseenden en kvarleva från Sovjettidens arbetsläger. Det finns fler än 800 straffkolonier spridda över det elva tidszoner vidsträckta landet. Var de ligger har till stor del att göra med var fångars tvångsarbete behövdes på den tiden – i regel långt bort från Moskva, i Sibirien, Fjärran östern eller längs med de stora tågbanor som lades tvärs över kontinenten.
Transporter till och från kolonierna sker ofta med särskilda tåg, i vagnar med gallerförsedda och smala "kupéer" som saknar fönster och från början utformades för boskap.
"Det är vanligt att resorna varar i en månads tid eller mer", skrev människorättsorganisationen Amnesty i en rapport 2017, där det slogs fast att de långa resorna kan utgöra påtvingade försvinnanden.
Varken fångarna eller deras anhöriga får någon information om var de ska förrän de är framme.