Låt mig stressa - jag behöver det

Det här med stress är ett stort samtalsämne nu för tiden. Det har blivit något folk är rädda för, som en livsfarlig sjukdom. "Sluta stressa så mycket, du kommer dö av utmattning", säger folk till varandra. Visst, många bör ta det lite lugnare. Men det finns också folk som inte vill ta det lugnare, de som vill jobba stenhårt under en period och sedan leva livet när de uträttat vad de vill. Varför är detta så farligt? Jag är en sådan person. Jag sätter höga förväntningar på mig själv men många försöker konstant att intala mig att inte pusha mig själv så mycket. Lärarna är nog de värsta - hela tiden det här tjatet om att ett G duger alldeles utmärkt, Godkänt är ett jättebra betyg. Det kanske det är för många - men för mig är det inte det. Jag säger inte att jag jobbar stenhårt - det gör jag verkligen inte. Jag är förhållandesvis lat, men jag är envis så det ryker om det och ser till att på de flesta prov åtminstone ligga på VG. Tyvärr är jag aldrig nöjd med ens det, det är endast acceptabelt. Det värsta man kan göra är nog att faktiskt berätta för läraren att det är MVG eller inget. Jag lyckades med den bedriften en gång - det resulterade i att jag fick G i kursen. En kurs jag älskade, allting med den var intressant. Jag jobbade hårt, förstod mer än många och förklarade för dem som inte förstod. Jag erkänner mina små misslyckanden på vissa av proven, något av dem klarade jag MVG-frågan på (vilket för övrigt ingen annan gjorde) men missade på någon VG-fråga och fick G på hela provet. Surt, sa räven! Därutöver var det ett konstigt prov som jag blev allmänt förvirrad av och fick godkänt på. Det kanske är fel av mig att tänka så, men jag kan inte sluta tro att läraren ville lära mig en läxa… Detta hände för länge sedan men jag har fortfarande svårt att begrava det. Sluta hålla folk tillbaka. Låt mig stressa till den grad att det blir hälsofarligt, låt mig ha alldeles för mycket att göra och låt mig sätta stor press på mig själv. Press är bra att känna - utan den får man ingenting gjort. Om man är som jag, i alla fall. Ta det lugnt - men inte för lugnt.