Han är aktuell som årets mottagare av Tryserum-Hannäs Kulturhistoriska Stiftelses kulturpris 2021 för sitt långa och mångsidiga hembygdsarbete, såväl praktiskt som i styrelsen. Priset, en tavla av konstnär Göran Hahne, överlämnades av stiftelsens ordförande och grundare Anders Bockgård.
– Jag blev glad och smickrad, det är väldigt roligt att uppmärksammas för det man gör, säger Sven Bråkenhielm som tillägger att paret stortrivs i Tryserum dit de flyttade 2004.
Sven Bråkenhielm är uppvuxen på en släktgård i den småländska myllan. Efter gymnasium i Eksjö blev det studier och disputation vid Uppsala universitet, sedan jobb för Naturvårdsverket i Sundbyberg som växtekolog och på SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) i Uppsala med miljöövervakning.
– Jag har alltid varit intresserad av växternas liv.
Han har gjort många insatser inom flera områden och tillstår att det känns tillfredsställande att ha arbetat för klimat och miljö.
– Till en början var det en viktig inventering av urskogar i Sverige tillsammans med Skogsstyrelsen, Domänverket och länsstyrelserna i några år, berättar han.
– Det var från början en situation där markägare anmälde avverkning och först därefter ryckte naturvårdsfolket ut för att se om det fanns anledning att skydda skogen från avverkning. Men då hade ju markägaren redan lagt upp planer.
– Vi tyckte att det var bättre att vara steget före och inventera först med de stora skogsorganisationernas hjälp för att få fram vilka skogar som var värda att skyddas och det var några hundra i landet.
Sedan handlade det om ett internationellt program för miljöövervakning där man övervakade framförallt skogsekosystem, hur de långsiktigt påverkas av luftföroreningar och klimatförändringar.
– Många länder i både Öst- och Västeuropa bedriver samma program så man kan jämföra.
Ett yrke som inneburit mycket resande.
– Varje år var det en konferens om programmet i olika länder, Italien, Tjeckien, Storbritannien, Tyskland, de baltiska länderna, med flera. Men framförallt har det varit resor inom Sverige för att analysera provytor där jag har haft ett 20-tal assistenter till hjälp. Jag lärde verkligen känna landets natur, säger Sven Bråkenhielm.
Men en resa som blev speciell var den till Kirgizistan på gränsen mot Kina. Ett lag med tio deltagare på hästryggen hade som uppgift att inventera lavar i bergen.
– Det blev ett fantastiskt resultat av den resan, säger Sven Bråkenhielm och det är inte lavarna han tänker på.
För med i gruppen fanns forskningsingenjör Tatiana Zamaraeva, som kom att bli hans hustru.
– Hon bodde i Moskva och det här var 1989, Sovjetunionen var nära sitt fall och västerlandet började öppnas för ryssarna, säger Sven Bråkenhielm.
Och en sammanfattning av jobbet:
– Jag har aldrig någonsin haft tråkigt.
Trots att jobbet varit geografiskt spritt har det inte varit många bostadsorter. Uppsala var länge en fast punkt.
Det var parets stora seglarintresse som fick kompassen att peka mot Valdemarsvik och Valdemarsviken. De fastnade för orten och i Tryserum fanns ett lämpligt hus.
– Vi är jätteglada för att vi hamnade här och det har varit väldigt lätt att komma in i bygden och lära känna folk här. För mig känns det lite som att vara tillbaka i min småländska hembygd, säger Sven Bråkenhielm.