Tänk att få dela pinkeränna med "Bebben"
Foto:
När han fick dela pinkeränna med "Bebben". I halvtid under den andra Uefacupfinalen mot Hamburg på Nya Ullevi 1982.
92 år gammal och på sin dödsbädd berättar Edvin för sonen Gary om alla sina upplevelser.
Att han sålt en halv special till självaste "Ingo" Johansson med ett igenmurat vänsteröga!
"Men ingenting går upp mot att ha delat pinkeränna med "Bebben"", säger Edvin i novellen som vunnit hederspris i radions novelltävling och blivit lite av kult bland de blåvita fansen i Göteborg.
"Bebben".
Eller Bertil Johansson som är hans riktigt namn, en legend och ett fenomen, som huserade i IFK Göteborgs blåvitrandiga tröja på 50- och 60-talet.
-Han är en vanlig människa. Det är sådant som skapar legender, säger författaren och skådespelaren Krister Karlsson som ligger bakom historien om pinkerännan och hans far Edvin.
-Den där novellen var riktigt bra. Det var gripande på slutet. Man sög ju åt sig lite om man ska vara ärlig, skjuter huvudfiguren själv in när vi sitter i köket på Sävedalens gamla Folkets Hus.
Promenader är det som 67-årige "Bebben" håller igång med numera. Och så "ärtgänget" varje torsdag i Sävedalen.Det är där han ser till att kompisgänget får ärtsoppa med senap och våfflor med grädde och sylt varje torsdag. Alltid med en rolig historia som tilltugg. "Bebben" är full av sådana.
Vi kommer en dag när våren börjat få sitt fäste på västkusten. Termometern har stigit flera grader över nollstrecket, solen skiner och vinterjackan känns på tok för varm i den ljumma vårsolen.
-Det blir inte riktigt lika många som kommer när det börjar bli vår, berättar "Bebben".
Ändå är det åtminstone ett 50-tal av pensionärerna som dyker upp.
-Det här är mycket socialt. Vi träffas och har trevligt tillsammans, berättar "Bebben".
Överskottet som blir varje år från ärtsoppan och gymnastiken går till Sävehofs damlag i handboll.
-Det var "Bebbens" idé, berättar Gunnar Quist, "Mr Sävehof", som varit med i stort sett från början, när samlingarna kring ärtsoppan startade.
-Vi började för sju-åtta år sedan och har bara blivit fler och fler. Här i Folkets Hus var det biograf förr i världen, det kostade 55 öre, berättar Gunnar Quist.
-Han är den som tänker, sedan låter han oss andra jobba, skojar "Bebben" medan han springer omkring och slamrar i grytorna och ser till att alla trivs.
Pengarna har tagit elitseriedamerna både till Ungern och Kroatien.
Ögonen riktigt glittrar av bus. Munnen är full av roligheter, skämt och gamla historier. "Bebben" är helt enkelt en trivsam göteborgare.
En go´gubbe.
-Jag är som jag är, vanligt kött och blod. Jag säger vad jag tycker.
Han säger framför allt mycket. Man hinner knappt med i tempot när "Bebben" lägger ut texten.
-Vill du ha vin? Han vann det på vinlotteriet förra veckan, men det var fan så surt det var, säger han direkt när NT:s reporter anländer, och pekar mot en av kompisarna.
När telefonen ringer strax efter lyfter "Bebben" luren i det lilla köket.
-Fröken Ur, säger han glatt.
Det blir tyst en stund.
Sedan ursäktar han sig.
-Jodå, du har kommit rätt, det är "Bebben" du pratar med.
Alltid med ett skämt på lager.
Han var likadan som spelare, om man ska tro alla historier och skrönor som finns av den legendariske IFK:aren. "Bebben" kom till IFK Göteborg 1954 och stannade till 1968. Det blev ett SM-guld som spelare, senare också ett som tränare, samt två segrar i den allsvenska skytteligan.
-Men det jag är mest nöjd med är att jag kunde ta en plats. Jag som var en vanlig "bonnpojk" härifrån Sävedalen, säger han.
Det var i Sävedalen karriären började. Han spelade handboll i RIK också, men valde till slut fotbollen.
-Jag skrev faktiskt på för "Kamraterna" tre gånger innan jag till slut flyttade. Jag ångrade mig flera gånger, kamratskapen här ute betydde så mycket.
Fyra landskamper hann "Bebben" med under sin karriär. Trollgubben från Göteborg lyckades aldrig riktigt slå sig in i "Blågult". Det blev inget proffsspel heller.
-Men jag skrev proffskontrakt med både Genoa och Torino, men då kom importstoppet...
Han fick nöja sig med att bli legendarisk på den svenska västkusten istället. Den förre plåtslagaren på Götaverken har nästan blivit ännu populärare sedan han la skorna på hyllan.
Är alla historier man läst om dig sanna?
-Du vet, jag har lätt att slänga ur mig saker, men sedan glömmer jag, svarar "Bebben" innan han ändå bjuder på en gammal händelse från sin tid som spelare:
-Vi mötte Malmö på bortaplan och hade fått frispark. När domaren vände sig bort rullade jag fram bollen lite extra. Det blev ett jäkla liv på läktarna. Domaren märkte vad jag gjort och kom och sa till. När han vände sig om rullade jag fram bollen igen. Samma resultat, publiken buade och domaren kom och sa till mig. Då sa jag åt honom: "Om det ska vara så kan du fan i mig slå frisparken själv!"
Hur domaren reagerade kommer han dock inte ihåg längre!
Han har fortfarande en hel del kontakt med IFK Göteborg. De blåvita ränderna går aldrig ur och dagen till ära tar han för sig av ärtsoppan iklädd ett förkläde i passande färger.
-Häromdagen var jag med supporterklubben när de spelade in en ny skiva inför säsongen. Torbjörn Nilsson, Glenn Hysén och jag pratade lite mellan låtarna. Jag gillar sånt och bjuder gärna på mig själv, säger "Bebben".
-Det är som här, jag är ju lite jultomte som umgås med folk och ser till att de är glada.
Han ser fortfarande alla hemmamatcher på Gamla Ullevi.
-Göteborg kan göra livet surt för många lag i år. Men Helsingborg vinner, säger "Bebben".
-Hur går det för Norrköping, förresten? Det är B-A Strömberg som tränar nu, va? Han är härifrån. Han bodde däruppe, säger "Bebben" och pekar ut genom fönstret.
-Jag har tränat honom. Lova att du hälsar.
Det är härmed gjort!
På västkusten har Bertil "Bebben" Johansson aldrig fallit i glömska.
Blåvita änglar och goa gubbar med skruvade inlägg gör inte det så lätt...
Pjäsen "Tänk att få dela pinkeränna med "Bebben"" är ett bevis.
Den populära novellen har fått sin uppföljare på Redbergsteatern-med författaren Krister Karlsson själv i huvudrollen.
-Novellen och pjäsen bygger på min pappas fullkomliga hängivelse till "Kamraterna" och "Bebben". Det mesta i pjäsen är helt sant, berättar Krister Karlsson.
Just historien när pappan Edvin Karlsson möter "Bebben" vid pinkerännan på Nya Ullevi är dock konstruerad.
-Det handlar mer om en attityd i Göteborg, "såg du honom där" liksom.
Pjäsen har spelat klart på Redbergsteatern för våren, men ska ha nypremiär till hösten. Den har lockat mycket publik som annars inte skulle gå på teater.
Supporterklubben Änglarna till exempel.
I fredags, på "Bebbens" 67-årsdag, spelades den inför pensionärerna på Sävedalens gamla Folkets Hus.
När vi träffas är det en dryg vecka kvar till dess.
-Det ska bli kul, säger "Bebben" som såg premiärföreställningen på Redbergsteatern.
-Jo, men..., säger han och skruvar på sig.
-...jag tänkte att jag skulle göra mig fin inför det. Tog ett bad och rakade mig på eftermiddagen. Det var bara det att jag fick vaxproppar i öronen av vattnet så jag hörde inte ett dugg. Det blir nytt för mig också den här gången.
-Jag fick gå till läkaren efteråt för att få bort det. Men det här har jag inte vågat säga till författaren än...
Efter drygt tre timmar på plats i den gamla fina, ljusblåa träbyggnaden mitt i Sävedalens centrum är det dags att lämna "Bebben" och de övriga för den här gången.
Ärtsoppan är slut.
Våfflorna uppätna.
"Bebben" ska ge sig iväg hem till stugan på Hönö. Men den folklige hjälten kommer vara tillbaka vid soppsleven nästa torsdag igen. Var så säkra.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!