"Trist att man nått bäst-före-datum"

Det påståendet gäller i hög grad fortfarande för Lars-Gunnar Björklund.
- Idrotten betyder ändå mer för mig nu när jag nått mogen ålder. Därför är det så trist att man uppenbarligen nått bäst-före-datum för sportrapportering i radio och tv.
Sportjournalisten som bevakat 26 olika idrotter, var den förste i sitt slag att vinna Stora Journalistpriset 1971, skapade Tipsextra och tog engelsk lördagsfotboll till svensk tv, vill inte låta som en grinig gammal gubbe.
- För det är jag inte. Men det var två år sedan jag senast kommenterade sport i tv.
- Syns man inte i rutan tror folk att man är död och det är ju lite tråkigt. Framförallt som jag med ett halvt sekels ihopsamlad erfarenhet av rapportering från radio och tv fortfarande har ganska mycket att berätta, påpekar Lars-Gunnar Björklund och tillägger:
- Överhuvudtaget tycker jag det är synd att vi veteraner inte utnyttjas mer. Man behöver ju inte vara grå på insidan bara för att man är det på utsidan. En och annan grå cell däruppe i roten finns faktiskt på rätt plats fortfarande. Och jag har ett otroligt minne.

Gamla minnen
Åtskilliga medlemmar i seniorföreningar och idrottssällskap av skilda slag är beredda att skriva under det påståendet. Att engagera den folkkäre före detta tv-sportchefen, färgstarke Tipstjänst-direktören och jovialiske programledaren för tv-programmet Supersvararna som berättare och kåsör har blivit mäkta populärt.
- Jag glider gärna omkring och berättar gamla minnen. Det är jättekul, försäkrar Lars-Gunnar Björklund.
Vanligtvis håller han på och pratar i en och en halv till två timmar.
- Men jag kan snacka i tjugotvå, med inlagd kisspaus, om man så vill.
Den som tagit del av Lars-Gunnar Björklunds livfullt nedtecknade memoarer Minnesluckor, Livstycken och Klacksparkar som kom ut i fjol betvivlar inte detta. Men allt är inte bara glam. För snart fyra år sedan drabbades Lars-Gunnar Björklund av en trippel svåra sjukdomar - diabetes, hjärtbesvär och stroke.

"Kämpat som fasen"
- Jag var väl inte så säker på att jag skulle komma tillbaka i matchen. Men jag har kämpat som fasen och tack vare min hustru Lena har jag grejat det.
En följd av detta blev att paret Björklund bytte villan i förorten Täby mot en våning i trakten kring Vanadisplan i centrala Stockholm. Något de inte ångrat en sekund.
- Här känner jag till varenda sten. Och det är så härligt att gå ut, för folk nickar och hälsar och stannar upp för att tjôta ett tag, som man säger i Göteborg. Det är som om den förlorade sonen kommit hem.
Det största som hänt på senare tid inträffade för ett år sedan när Lars-Gunnar, som är pappa till Daniel och Fredrik, blev farfar för första och hittills enda gången.
- Den 24 februari - av alla dagar - nedkom min son Daniel och hans Annika med lilla Amanda och gav mig mitt livs finaste och bästa födelsedagspresent.
Självklart är det allt ljus på den blivande ettåringen som gäller nu på lördag.
- Själv räknar jag med att bli tillräckligt belyst på tisdag när jag som vanligt spelar tennis med mina gubbar. Enda skillnaden är att kretsen vidgats med ett hundratal som kommer till Tennisstadion där vi ska käka raggmunk hela gänget. Det ska bli kul!

"Trist att man nått bäst-före-datum"

Han sa en gång: "Idrott är inte allt här i livet - bara nästan."