Själv står matte kvar och skrattar, säger att det är inte någon fara, ”vi har ett gummiband mellan oss, tiken och jag”.
Gummibandet visar sig fungera, och kommer senare på tal igen när Rigmor pratar om betydelsen djur har haft för henne genom åren. Kunde hon få önska sig en sak så skulle det vara tre liv i stället för ett, säger hon. Då skulle ett av liven vara bara med hästar och andra djur. Hon känner sig besläktad med deras väsen och ärliga reaktioner.
Flera liv
Det andra livet skulle vara med litteraturen och humanioran, eftersom den alltid har betytt mycket för henne, så naturvetare hon är.
Och det tredje livet skulle få vara det yrkesliv hon har haft, som läkare och psykoterapeut. Det har gett henne kunskap och insikter utöver vad man kan läsa sig till.
– Man gör inte karriär inom psykoterapin eftersom det inte går att göra det arbetet fortare, och man ska inte ta mer betalt för att höja sin lön. Men man står nära människor under förändringsprocesser och följer dem. Man får vara dem nära i deras inre, och det ger oersättlig vetskap, säger hon.
Debattör i blåsväder
Som läkare och psykoterapeut har hon behandlat alla slags samhällsmedborgare, från missbrukare och kriminella till höga vd:ar och framgångsrika konstnärer. Hon är också föreläsare och samhällsdebattör och lyckas ofta nå in och röra vid de innersta strängarna hos människor med sina inlägg.
Ibland med positivt resultat, som när hon skrev om sekterismen i Knutby och kontaktades av många med koppling till tragedin, som tyckte att hon hade förstått något väsentligt.
Ibland negativt, som när hon uttalade sig om manligt och kvinnligt i ett par dokumentärer hon gjorde med goda vännen Marianne Ahrne. Den gången retade hon upp många ledande feminister och utsattes för ett äkta mediedrev.
– Jag förstod inte att det jag sade kunde vara smärtsamt på ett politiskt plan. Jag berättade och belyste fenomen utifrån mitt yrke, vad människor tar upp i enskilda samtal om identitet, längtan, rädsla, kärlek och drömmotiv.
Ett eget Knutby
Intresset för drömmar hänger ihop med Rigmor Robèrts livslånga relation med psykoanalytikern C G Jung. Den började när hon som 20-åring slukade hans Gesammelte Werke, och ledde så småningom till elva års pendlande till Junginstitutet i Zürich. Den tiden kräver ett eget kapitel, ett både ljust och mörkt sådant dessutom:
– Mitt Knutby ligger i Zürich, säger hon.
”Gift om oss”
Hon kallar sig inte jungian i dag, men hon ångrar ingenting, och hennes upplevelser ska användas för ett framtida projekt om 1900-talets psykoterapier.
Det drygt 40-åriga äktenskapet med maken och läkarkollegan Karl-Henrik betyder mycket. Under åren har de gett varandra frihet, och även förnyat sina löften.
– Om man lever med samma partner länge så hinner båda förändras. Då har vi några gånger i vårt liv faktiskt sagt så här: ”Väljer du mig? För jag är inte samma person som när vi träffades!” Och så har vi ”gift om oss”.
Bildtext 1: I hemmet i Nacka har Rigmor Robèrt naturen i panoramavy att hämta kraft ur.
Foto: Leo Sellén/Scanpix
Bildtext 2: ”När jag är med djur så känner jag: här är en vettig människa!”, säger Rigmor Robèrt.
Foto: Leo Sellén/Scanpix
Du har hämtat texten felaktigt!!
Bildtext 3: ”Jag är ingen minglare” säger läkaren och psykoterapeuten Rigmor Robèrt, som alltid har haft lätt att hamna i innerliga samtal.
Foto: Leo Sellén/Scanpix
Bildtext 4: Litteraturen och humanioran hade Rigmor Robért gärna haft ännu mer av i sitt liv.
Foto: Leo Sellén/Scanpix