I mötet med de drabbade i Bam var kameran ett skydd

- Jag hann ha lite julafton. Nyhetsdesken ringde klockan åtta på julaftonskvällen och frågade om jag kunde åka till Serbien. Jag nappade direkt, säger Andreas Bjerner, när NT träffar honom på ett kafé intill skatteskrapan på Söder i Stockholm.
På juldagen reste han tillsammans med reportern Claes JB Löfgren för att bevaka parlamentsvalet i Serbien för Sveriges Television. Men de hann knappt komma dit förrän de satt på planet igen för att åka till jordbävningsdrabbade Bam i sydöstra Iran.
Problemet var bara att tv-kameran gått sönder i Serbien. Med lite tur och med hjälp av en fotograf från nyhetsbyrån Reuters och en tolk lyckades Andreas skaffa en ny kamera på en timme.
- Det var fantastiskt. Det hade inte gått någon annanstans. I Sverige hade det säkert tagit flera veckor, säger Andreas, som började filma redan som 17-åring och nu som 27-åring har jobbat flera år på bland annat Sveriges Televisions Tvärsnytt, Östnytt och med naturfilmaren Bo Landin på TV4.
Redan som barn ville han bli filmare och gjorde som 17-åring som första film, en utbildningsfilm mot alkohol. Genom att gå tv-filmarutbildningen på Kalix folkhögskola förverkligade han sin dröm.
Två reportage hann de göra i Serbien, där det ultranationalistiska Radikala partiet fick flest röster i valet vilket chockade omvärlden. Få hade trott att ett parti vars ledare ställts inför rätta i krigsförbrytartribunalen i Haag skulle bli största partiet.
När det var klart att de i stället skulle åka vidare till Bam var det bara att lämna resväskan och försöka skaffa det allra nödvändigaste för ett uppdrag i fält.
- Vi visste inte alls hur vi skulle bo och jag slängde det som inte var fältmässigt.

Fastnade i Wien
På vägen till Bam fastnade de i Wien en dag, vilket ökade stressen. Andreas och reportern tittade på CNN:s, Rapports och Aktuellts sändningar från det katastrofdrabbade området kring Bam, där 80 procent av byggnaderna rasat. Att alla affärer var stängda gjorde inte saken bättre, eftersom de visste att de bland annat behövde sovsäckar, liggunderlag, nödproviant och vattenreningstabletter.
- Vi förlorade en dag i Wien och var jättestressade. Vi visste inte något om säkerhetssituationen därnere. Men det var ingen fara och vi behövde inte ha skyddsvästar eller så.
Allt löste sig genom att Ekots utsände, Vladislav Savic, tog med sig det de behövde. De flög till Teheran och vidare till provinshuvudstaden Kerman På flygplatsen i Kerman hade ett sjukhus byggts upp.
- Vi fick se många starka scener där. Det var otroligt många skadade, säger Andreas.
Han var helt inställd på att försöka ordna logistiken, bland annat hade ha en idé om att hyra en van där teamet både kunde bo och jobba. De fick inte tag på någon van, men däremot en stor buss. Det behövdes för teamet bestod sedermera tio personer och all teknisk utrustning och vatten tog också plats. Andreas var helt fokuserad på att ordna tekniken så bra som möjligt och köpte bland annat ett elaggregat eftersom all elektricitet slagits ut.
- All utländsk media hade inte det lika bra som vi. BBC sov i tält och det fanns de som sov i sovsäck direkt på marken.
Kostnaderna för att team ute i fält är stor.
- Reportrarna är som vandrade banker. Förr brukade de åka ut med en halv miljon kontanter på fickan. När vi var där nere hade Vladislav och Claes ett par hundratusen kronor var. Pengarna behövs till fordon, tolkar, mutor och sändningar.

Hopplockad utrustning
Andreas lyckades fixa en relativt bra teknisk utrustning, vilket underlättade sändningarna till Sverige. Första sändningen fick emellertid göras på en länk från ett israeliskt tv-bolag.
- Det var en skruttig länk av hopplockad utrustning. En del tjänar feta pengar på att sätta upp länkar. Man får betala 1 000 till 2 000 dollar för att sända i tio minuter.
Bland ruinerna i den urgamla staden Bam, som trots risken för jordbävningar främst bestod av hus byggda i lera, träffade de hemlösa, desperata människor som förlorat både anhöriga och allt de ägde. En av dem den man som räddades ur rasmassorna efter åtta timmar. Han hade upplevt ett rent helvete.
Andreas berättar att mannen sade att ingen lyssnade på hans rop på hjälp. Alla var så inriktade på att just hitta sina anhöriga att de struntade i honom. Men till slut räddades han. Otröstligt skrek han ut sin förtvivlan över att ha förlorat sin gravida hustru och två barn.
- När han intervjuades grät vi allihop - tolken, reportern och jag. Jag var så fokuserad att jag först inte märkte hur tårarna strömmade nerför kinderna.

Känns overkligt
För att skydda sig mot de starka intrycken i mötet med de extremt utsatta människorna och när massgravar grävdes använde Andreas kameran som raster.
- Kameran är ett skydd. Jag brukar använda den så även vid olyckor i Sverige när det blir för obehagligt.
Andreas är fortfarande uppfylld av upplevelserna i Bam och skulle gärna vilja åka ut i fält igen.
- Det känns fortfarande overkligt. Jag har blivit erbjuden debriefing, men känner inte att jag behöver det.