I dag ska stora pojkar gråta
Demokraten Edward Muskie blev aldrig amerikansk president. Han grät i teve 1972 och var politiskt död i samma sekund.
Prins Charles fick kritik för att han inte visade känslor vid prinsessan Dianas begravning. Foto: PRESSENS BILD
Foto:
Prins Charles fick kritik för att han var känslokall när han inte grät och inte la armarna om sina söner på deras mor prinsessan Dianas begravning.
Men 1963 beundrade en hel värld lille John John Kennedy som blott treårig gjorde honnör vid sin far John F Kennedys bår.
Terapeutiskt samhälle
Den engelske sociologen och professorn vid universitetet i Kent menar i sin bok Theaphy culture/Routledge, Terapikulturen, att vi lever i det terapeutiska samhället.
- Det terapeutiska förhållningssättet till världen och det terapeutiska språkbruket har tagit sig in i människors vardagsliv, säger Frank Furedi. Samhället sänder hela tiden ut signaler om att det är hur vi mår för tillfället som bestämmer våra liv. Furedi menar att vi låtit det engagerade, politiskt radikala samhället på sextio- och sjuttiotalet avlösas av det terapeutiska. Människor vänder sina blickar inåt mot sig själva och någon kollektiv solidaritet finns inte längre. Fackföreningarna tappar mark och de politiska partiernas inflytande minskar.
Måste söka hjälp
Och in på scenen kommer terapeuterna, experterna som ersatt prästerna som uttolkare av livet och döden. Är vi ledsna ska vi tala om det med terapeuten. Är vi arga ska vi tala om det med terapeuten.
- Vi måste ha hjälp för världen är farlig och vi klarar oss inte själva, säger Frank Furedi. Vi har ändrat på definitionen av vad en människa är och vad ett barn är. Vi talar om att barn utsätts för faror och när vi ställer frågan "vad är det som är farligt?" kan svaret bli "allting!". Frank Furedi vänder sig mot att terapeuterna följer oss ända in i våra hem med sina varningsrop om att det är där som kvinnomisshandel, barnaga och incest äger rum. Han menar att ur rädslan kommer misstänksamhet och framförallt en förlamande brist på självförtroende och tillit till det egna förnuftet och förmågan att förändra sin egen situation.
Känsloargument
I svenska medier hände något nytt i början av 1980-talet. Politiker började svara på tevereportrarnas frågor med känslor i stället för åsikter. Och så har det fortsatt. Reportern Bert-Olov Brännström förväntades i direktsändning bjuda på sina innersta känslor när gisslandramat på skolan i Tjetjenien pågick 2004.
Vem tjänar då på det terapeutiska samhället?
- Ingen tjänar egentligen på det mer än en handfull terapeuter, säger Frank Furedi. Men visst kan regeringar och institutioner förlita sig på dess mekanismer. Dock förlorar vi alla på det eftersom det sätter fokus på fel saker; känslor går före kampen för ett rättvisare samhälle till exempel.
I sin bok skriver Furedi också om att det före andra världskriget världen över var okej att i nationalistisk anda sörja och glädjas tillsammans när det gick dåligt eller bra för ens land. Nu när nationalism inte är politiskt korrekt så har vi i stället skapat nya ikoner att samlas kring; prinsessan Diana i Storbritannien och Anna Lindh i Sverige till exempel.
Så jobbar vi med nyheter