Ny naturstig invigdes under slåtterdagen

Det var endast en handfull personer som var med på vandringen som är ett samarrangemang mellan Norrköpings kommun och Natur­skyddsföreningen i Norr­köping.

Agnes Ekman Söderholm är kommunekolog och höll i en guidad tur på förmiddagen.

– Jag hade hoppats på fler. Tyvärr brukar det inte vara så många intresserade om väder­prognosen visar att det ska bli regn, säger hon.

Syftet med att skapa en natur­stig med informationsskyltar är att fler människor ska upptäcka de miljö- och kulturvärden som finns i området.

– Det är ett fantastiskt ­arbete som Naturskyddsföreningen gör här. En tanke med naturstigen är just att locka hit fler, så att nya förmågor vill delta i deras arbete, säger Agnes Ekman Söderholm.

Desto fler människor var det på Nybyggeängen intill, som Naturskyddsföreningen har tagit hand sedan i början av 1990-talet.

Det var ett 20-tal medlemmar ur föreningen som deltog i den årliga Slåtterdagen. Att slåttra innebär att slå gräs med hjälp av en lie, och det är precis vad de gjorde.

Rolf Gustafsson, som är klädd i tidsenliga kläder, har varit med i alla år.

– Jag kan ju skryta med att jag är en av få som ­behärskar detta fullt ut. Jag lärde mig detta redan vid 10–11 års ­ålder, berättar han.

Nybyggeängen är ­omgiven av en gärdsgård och används, förutom som reservat för fridlysta blommor som nattviolen, även som betesmark för får.

– Förr sa man att ”äng är åkers moder”, vilket betyder att åkermarken var ­beroende av ängsmarken. Åkermarken behövde gödsel från djuren som i sin tur var beroende av betet på ängsmarken. Jag tror att det är få som känner till att ängsmark fyllde en viktig funktion, säger Agnes Ekman Söderholm.

Arbetet med att bevara ­ängar och de rödlistade blommorna, som är beroende av att marken slåttras och betas, har blivit ett kulturarv.

För någon som inte är ­bekant med ängsbevarande arbete kan ord som slåtter, fagning eller gynnande av växter låta främmande.

Fagning innebär att röja nedfallna grenar och löv. Gynnande av växter innebär att röja bort dominerande växter, som ljung eller örnbräk, för att gynna exempelvis orkidéer.

Det finns en rödlistad blomma på ängen som har fått sitt namn efter ängs­arbetet: slåttergubben.

– När drängarna, sido­skotten på slåttergubben, stack upp, så visste man att det var dags att ­slåttra, ­berättar Agnes Ekman Söder­holm.