Alliansen, med stöd av Socialdemokraterna, kunde vid det senaste kommunstyrelsemötet driva igenom beslutet om en försäljning av de anrika byggnaderna. Inriktningen är att bygga om Bergaskolan och Brunnslasarettet till bostäder och ge möjlighet till ett nybygge där Bergahallen stod.
Vänsterpartiet anser att ärendet inte var tillräckligt berett och beslutet taget i fel ordning. Marja Bergström ser en fara i att sälja ut området till en privatperson.
Majoriteten menar att de genom detaljplaneprocessen kan styra vad som ska göras i området?
– Då tycker jag att man skulle ta det beslutet först, det här är helt fel väg att gå. Vi borde se till att ha en vision för området innan vi tar beslut om att sälja ut det.
Hon är också kritisk till argumentet att lokalerna inte behövs till någon verksamhet.
– Det är helt och hållet ett falsarium för vi behöver lokaler till exempelvis föreningar och alla möjliga sammankomster.
Brunnslasarettet tycker hon vore en bra lokal att flytta Stadshistoriska museet till, då deras nuvarande lokaler inte är tillgänglighetsanpassade.
– Kommunen har ett ansvar att kunna visa upp sitt arv för alla och nu är vissa utestängda här.
Även Sverigedemokraterna är starkt kritiska till beslutet om försäljning.
– För det första är vi kritiska till slutsatsen att kommunen inte behöver lokalerna till sin verksamhet. Vi vet att vi behöver skollokaler, äldreomsorg och andra lokaler, säger Annelie Sjöberg (SD).
– Det finns ingen långsiktighet i det här beslutet.
Precis som Vänsterpartiet anser hon att området är skyddsvärt.
– Det är en sådan miljö och ett sådant kulturarv som betyder så mycket för Söderköping. Det är lite av ett helgerån att ge sig på det området.
Men Bengt Svenson (M), tf kommunalråd, tonar ner vikten av beslutet.
– Man ska veta att det beslut vi fattade innebär att möjligheten finns till exempelvis bostäder. Det behöver inte bli bostäder och i vart fall inte enbart. Det är inte så inskränkande som vissa vill göra gällande, säger han.
Hur vet ni att ni inte har behov av de här lokalerna?
– Vi kan aldrig garantera någonting, men bedömningen är att de i närtid inte behövs och då finns det ingen anledning att ha dem kvar. Däremot är vi överens om att byggnaderna och området i allt väsentligt ska behållas exteriört som det är.